35. Omöjligt att betro något och förneka något annat

Imâm ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh bin Bâz (d. 1420)

Sharh Kashf-ish-Shubuhât, sid. 97-98

Den som förnekar bönens plikt, fastan i Ramadhâns plikt, vallfärden, Uppståndelsen och att Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) är den siste profeten, hädar enligt samstämmighet. Den som förnekar monoteism och dyrkar andra med Allâh kan inte häda mindre. Denne gagnas ingalunda av all den dyrkelse som han godkänner och utför. Följeslagarna (radhiya Allâhu ´anhum) bestred Banû Hanîfah som bad, fastade och vittnade att det inte finns någon sann gud utom Allâh och att Muhammad är Allâhs sändebud, men de ansåg också att Musaylamah var profet. Därav deras otro. Detsamma kan sägas om den som trodde på att Tulayhah al-Asdî, al-Aswad al-´Ansî i Jemen eller al-Mukhtâr bin Abî ´Ubayd ath-Thaqafî var profeter – de hädade och bekämpades av muslimerna. Det bevisar att den som gör något som annullerar islam förlorar alla sina goda handlingar. Allâh (djalla wa ´alâ) sade:

إِنَّ الَّذِينَ يَكْفُرُونَ بِاللّهِ وَرُسُلِهِ وَيُرِيدُونَ أَن يُفَرِّقُواْ بَيْنَ اللّهِ وَرُسُلِهِ وَيقُولُونَ نُؤْمِنُ بِبَعْضٍ وَنَكْفُرُ بِبَعْضٍ وَيُرِيدُونَ أَن يَتَّخِذُواْ بَيْنَ ذَلِكَ سَبِيلاً أُوْلَئِكَ هُمُ الْكَافِرُونَ حَقًّا وَأَعْتَدْنَا لِلْكَافِرِينَ عَذَابًا مُّهِينًا

De som hädar Allâh och Hans sändebud och vill skilja mellan Allâh och Hans sändebud och säger: ”Vi tror på några men vi avvisar andra” och försöker gå en medelväg – dessa är sanna otrogna och för de otrogna har Allâh i beredskap ett förnedrande straff.”1

Med all rätt hädade de när de försökte skilja det ena från det andra, ty de betrodde något och hädade något annat.

14:150-151