35 – Bevis för tillbedjan

I hadîthen sägs det (i betydelse):

”Tillbedjan är dyrkans stomme.”

Beviset är Hans (ta´âlâ) Ord:

وَقَالَ رَبُّكُمُ ادْعُونِي أَسْتَجِبْ لَكُمْ إِنَّ الَّذِينَ يَسْتَكْبِرُونَ عَنْ عِبَادَتِي سَيَدْخُلُونَ جَهَنَّمَ دَاخِرِينَ

”Er Herre säger:”Be till Mig, så skall Jag besvara er. De som håller sig för goda för att dyrka Mig skall gå med böjt huvud in i Helvetet.”” (40:60)


FÖRKLARING

 

Härmed inleder författaren (rahimahullâhu ta´âlâ) med att nämna bevisen för de typer av dyrkan han dessförinnan hade nämnt. Han (rahimahullâh) inledde med att nämna bevisen för tillbedjan. Vad berör detaljerat bevis för Islâm, Îmân och Ihsân, kommer det att nämnas lite längre fram – om Allâh vill.

Författaren (rahimahullâh) använde sig av rapporteringen från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som sade (i betydelse):

”Tillbedjan är dyrkans stomme.”

Dessutom bevisade han med Hans (ta´âlâ) Ord:

وَقَالَ رَبُّكُمُ ادْعُونِي أَسْتَجِبْ لَكُمْ إِنَّ الَّذِينَ يَسْتَكْبِرُونَ عَنْ عِبَادَتِي سَيَدْخُلُونَ جَهَنَّمَ دَاخِرِينَ

”Er Herre säger: ”Be till Mig, så skall Jag besvara er. De som håller sig för goda för att dyrka Mig skall gå med böjt huvud in i Helvetet.”” (40:60)

Denna ädla vers bevisar att tillbedjan är en typ av dyrkan. Skulle den däremot inte vara det, hade det inte varit korrekt att säga:

إِنَّ الَّذِينَ يَسْتَكْبِرُونَ عَنْ عِبَادَتِي سَيَدْخُلُونَ جَهَنَّمَ دَاخِرِينَ

”De som håller sig för goda för att dyrka Mig skall gå med böjt huvud in i Helvetet.””

Den som då ber någon annan än Allâh om något ingen annan än Allâh (´azza wa djall) förmår att utföra, är en otrogen avgudadyrkare. Detta gäller oavsett om den tillbedde är levande eller död. Däremot är det ofarligt att be en levande människa om något hon förmår att uträtta. Exempel på det är att man ber henne om mat och dryck. Skulle denna tillbedjan ägnas den döde eller frånvarande, anses utövaren vara en avgudadyrkare. Varken den döde eller den frånvarande förmår att utföra något liknande. Därför tyder en persons tillbedjan till dem på att han anser att de förfogar över skapelsen – och detta får honom att vara en avgudadyrkare!

Håll fast vid din kunskap att det förekommer två typer av tillbedjan; tillbedjan i förfrågan och tillbedjan i dyrkan.

Tillbedjan i förfrågan rör sig om att be om något, nämligen tjänster. Denna typ anses vara en form av dyrkan om tjänaren ägnar den sin Herre. Detta eftersom handlingen i sig består av att visa behov av Allâh (ta´âlâ) och tillflykt till Honom. Likaså tyder det på att han anser att Han är Kapabel och Givmild med en vid godhet och nåd. Dessutom är det tillåtet för tjänaren att ägna liknande bön till en av skapelserna, så länge denna skapelse uppfattar bönen och förmår utföra det han bes om, vilket redan har angivits om personen som ber en annan om mat.

Angående tillbedjan i dyrkan, handlar det om att dyrka den tillbedde, hoppas på hans belöning och frukta hans straff. Detta får inte ägnas någon annan än Allâh. Det är större avguderi [Shirk Akbar] att ägna denna typ till någon annan än Allâh och den tar ut dess utövare ur religionen. Dessutom hamnar han under hotet i Hans (ta´âlâ) Ord:

إِنَّ الَّذِينَ يَسْتَكْبِرُونَ عَنْ عِبَادَتِي سَيَدْخُلُونَ جَهَنَّمَ دَاخِرِينَ

”De som håller sig för goda för att dyrka Mig skall gå med böjt huvud in i Helvetet.” (40:60)