Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Taqrîb-ut-Tadmuriyyah, s. 145

Detta slutordet består av väldiga och nyttiga principer. Den första principen heter att Allâh (ta´âlâ) beskrivs med både dementi och bekräftelse. Det betyder att Allâh (ta´âlâ) kombinerade Sin beskrivning med både dementi och bekräftelse. Som Allâh (ta´âlâ) sade:

لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ

”Ingenting är som Han – och Han är den Hörande, den Seende.”1

Ty en beskrivning är inte fulländad förrän den besitter dementerade brister och bekräftade fullkomligheter. Å ena sidan är allt som Allâh har dementerat i relation till Sig själv bristfälligt, som utmattning, trötthet, oförmåga, orättvisa och jämförlighet med skapelser. Å andra sidan är allt som Allâh har bekräftat i relation till Sig själv fullkomliga egenskaper. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَلِلّهِ الْمَثَلُ الأَعْلَىَ

”Enbart de mest upphöjda egenskaper kan nämnas i samband med Allâh.”2

Detta gäller såväl Hans essensegenskaper, som Han alltid är beskriven med, som Hans handlingsegenskaper, som Han är beskriven med när Hans vishet fordar det. Dessutom är även Hans handlingsegenskaper principiellt eviga, ty Allâh (ta´âlâ) har alltid handlat och kommer alltid att handla.