Ett vilt slag bröt ut och segern steg ned. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad och åkallade så mycket att hans överdel föll ned från hans axlar. Abû Bakr (radhiya Allâhu ´anh) satte upp den på honom igen och sade:

”Allâhs sändebud! Trötta inte ut dig med att tillbe din Herre så mycket. Han kommer att hålla löftet som Han har gett till dig.”

Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad:

”Allâh! Du kommer inte att dyrkas på jorden om den här gruppen dör.”

I samband med det uppenbarade Allâh (ta´âlâ):

إِذْ تَسْتَغِيثُونَ رَبَّكُمْ فَاسْتَجَابَ لَكُمْ أَنِّي مُمِدُّكُم بِأَلْفٍ مِّنَ الْمَلآئِكَةِ مُرْدِفِينَ

”Ni bad er Herre om hjälp och Han bönhörde er: ”Jag skall sända tusen änglar till er i led efter led som förstärkning.”1

Sedan somnade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Efter ett tag lyfte han på sitt huvud och sade:

”Gläd dig, Abû Bakr! Här är Djibrîl med damm på sina framtänder.”2