34. Observation kring ordet ”tolkning” (التأويل)

Det har angivits att ordet ”tolkning” (التأويل) kan ha tre betydelser:

1 – Förklaring. De flesta Qur’ân-uttolkare brukar den termen. Exempelvis bad profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) för Ibn ´Abbâs:

”Allâh! Låt honom förstå religionen och lär honom tolkningen.”1

Detta är allom bekant för de lärda i samband med såväl egenskaperna som annat.

2 – Realia. Detta är den välkända betydelsen av tolkningen som nämns i Qur’ânen och Sunnah. Allâh (ta´âlâ) sade:

هَلْ يَنظُرُونَ إِلاَّ تَأْوِيلَهُ

”Väntar de bara på att det skall bli verklighet?”2

ذَلِكَ خَيْرٌ وَأَحْسَنُ تَأْوِيلاً

”Detta är bäst och en riktig och lycklig utgång.”3

Om de egenskapsrelaterade verserna tolkas med denna tolkning, är det deras beskaffenhet och realia som åsyftas. Denna tolkning känner alltså bara Allâh till.

3 – Avledning av det bokstavliga till en betydelse som skiljer sig från det. Denna definition nyttjas av senare skolastiker och andra. Denna tolkning består av två typer: en korrekt och en inkorrekt.

Den korrekta stöds av bevis. Exempel på den tolkningen är Allâhs (ta´âlâ) ord:

فَإِذَا قَرَأْتَ الْقُرْآنَ فَاسْتَعِذْ بِاللّهِ مِنَ الشَّيْطَانِ الرَّجِيمِ

”När du skall läsa Qur’ânen, be då Allâh beskydda dig mot Djävulen, den utstötte.”4

Det vill säga innan läsningen.

Den inkorrekta saknar bevis. Exempel på den är att Allâhs resning över tronen betyder Hans maktövertag över den, att Hans hand betyder Hans styrka eller gåva och dylikt.

1al-Bukhârî (143) och (143) och Muslim (2477).

27:53

34:59

416:98