34. Lever och mjälte

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

ash-Sharh al-Mukhtasar ´alâ Bulûgh-il-Marâm (1/47-48)

Denna hadîth från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) specificerar Allâhs (ta´âlâ) ord:

قُل لاَّ أَجِدُ فِي مَا أُوْحِيَ إِلَيَّ مُحَرَّمًا عَلَى طَاعِمٍ يَطْعَمُهُ إِلاَّ أَن يَكُونَ مَيْتَةً أَوْ دَمًا مَّسْفُوحًا أَوْ لَحْمَ خِنزِيرٍ فَإِنَّهُ رِجْسٌ أَوْ فِسْقًا أُهِلَّ لِغَيْرِ اللّهِ بِهِ

”Säg: ”I det som har uppenbarats för mig finner jag ingenting ätbart som är förbjudet utom självdöda djur, spillt blod eller svinkött – det är orent – eller det som i synd offrats till någon annan än Allâh.”1

Att självdöda djur är förbjudna att ätas omfattar alla döda djur frånsett gräshoppa och fisk.

Därtill är två sorters blod också lovliga: lever och mjälte. Bådadera är inre organ. Levern är av tjock massa blod. Den är dock lovlig att äta. Mjälten liknar levern och befinner sig på magsäcken. Mjälten är alltså sammanbunden med magsäcken medan levern är ett självständigt organ. Båda två är dock av blod som Allâh (´azza wa djall) har förlovat.

16:145