34. Innebörden av att den döde plågas av gråt

Håll fast vid din kunskap att dessa hadîther inte behöver tolkas på dessa långsökta sätt och att de inte heller motstrider Qur’ânens bokstavliga skildring, någon religiös princip eller att någon straffas för någon annans handling. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade inte ”Den döde straffas av att hans familj gråter för honom” eller ”Den döde straffas av jämmern för honom…”. Han sade att han plågas av det. Det råder inga tvivel om att det besvärar och plågar honom. Plågan är smärtan som han utsätts för och den är allmännare än ett straff. Det allmännare fordrar inte det specifikare. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Resan är en del av plågan.”

Denna plåga drabbar både den troende och den otrogne. Den döde plågas i sin grav om han ligger bredvid Ahl-ul-Bid´ah och syndare på samma sätt som den levande plågas av det av sin granne. Imâm Ahmad sade att de döda besväras av synderna som sker vid deras gravar. Om den dödes familj gråter en förbjuden gråt för den döde och slår sig på kinderna, river sönder kläderna, klöser ansiktena och målar dem svarta, drar sig i håren och uttalar sig på ett hedniskt sätt – och allt detta görs av de flesta av dagens okunniga människor – känner den begravde en smärta på grund av det. Denna smärta är plågan som han känner av av gråten för honom. Denna åsikt har Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah.