34. Gästens frivilliga fasta behöver ej kompenseras

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Âdâb-uz-Zifâf, sid. 101-102

32 – Ej obligatoriskt att kompensera den dagen

Gästen är i så fall inte ålagd att kompensera den dagen. Det finns två hadîther i sakfrågan:

1 – Abû Sa´îd al-Khudrî (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”En dag lagade jag mat till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Han besökte mig med sina följeslagare. Efter att maten hade serverats sade en av gästerna: ”Jag fastar.” Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Er broder har bjudit er och lagt ned möda för er skull. Bryt fastan och ta igen den en annan dag om du vill.”1

2 – Abû Djuhayfah sade:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbrödrade Salmân och Abûd-Dardâ’. Vid ett tillfälle kom Salmân för att besöka honom varvid han möttes av Umm-ud-Dardâ’. Hon var ovårdat klädd. Han sade: ”Vad är det med dig, Umm-ud-Dardâ’?” Hon svarade: ”Din broder Abûd-Dardâ’ ber om nätterna och fastar om dagarna. Han behöver inget jordiskt.” När Abûd-Dardâ’ kom välkomnade han honom och serverade maten framför honom. Salmân sade till honom: ”Ät.” Han sade: ”Jag fastar.” Han sade: ”Jag svär att du ska bryta din fasta. Jag äter inte förrän du äter.” Följaktligen åt han med honom. Han tillbringade också natten hos honom. När Abûd-Dardâ’ skulle gå upp för att be förmenade Salmân honom och sade: ”Abûd-Dardâ! Din kropp har rätt över dig. Din Herre har rätt över dig. [Din gäst har rätt över dig.] Din familj har rätt över dig. Fasta och låt bli att fasta. Be och umgås med din familj. Ge var och en dess rätt.” Mot gryningen sade han till honom: ”Gå och be nu om du vill.” Båda gick upp, tvådde sig och bad nattbön. Därefter begav de sig till bön. Abûd-Dardâ’ närmade sig Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) för att berätta för honom vad Salmân hade sagt. Då sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Abûd-Dardâ’! Din kropp har rätt över dig.” Han sade precis som Salmân.”

I en annan rapportering står det:

Salmân har talat sanning.”2

1al-Bayhaqî (4/279) med en god berättarkedja, sade Hâfidh Ibn Hadjar i ”Fath-ul-Bârî” (4/170). Också at-Tabarânî rapporterade den i ”al-Awsat” (1/132/1). Jag har fastställt dess bekräftande i ”Irwâ’-ul-Ghalîl” (1952).

2al-Bukhârî (4/170-171), at-Tirmidhî (3/290), al-Bayhaqî (4/276) som står för formuleringen, och Ibn ´Asâkir (2/371/13). at-Tirmidhî sade:

”Hadîthen är autentisk.”

Tillägget och den sista rapporteringen rapporteras av al-Bukhârî respektive at-Tirmidhî.