34. Ahl-ul-Bid´as förhållande till medlingen på Domedagen

Denna medling förnekas av Khawâridj, Mu´tazilah, Râfidhah och andra vilsna. Den är dock bekräftad i Qur’ânen och Sunnah:

وَلَا يَشْفَعُونَ إِلَّا لِمَنِ ارْتَضَى

”… och de kan inte tala till förmån för någon annan än den som Han är nöjd med.”1

De håller fast vid allmänna verser som handlar om de otrogna och inte de troende. Exempel på de verserna är:

أَنفِقُواْ مِمَّا رَزَقْنَاكُم مِّن قَبْلِ أَن يَأْتِيَ يَوْمٌ لاَّ بَيْعٌ فِيهِ وَلاَ خُلَّةٌ وَلاَ شَفَاعَةٌ

”Ge av vad Vi har skänkt er för er försörjning innan en Dag kommer då allt köpslående är förbi, då ingen vänskap [består] och inga förböner [tas emot].”2

Det finns många verser som nekar medlingen för de otrogna:

فَمَا تَنفَعُهُمْ شَفَاعَةُ الشَّافِعِينَ

”Då skall medlarnas förböner inte vara dem till någon nytta.”3

De lustfyllda fäster sig vid dessa allmänna verser och lämnar de många rapporteringarna från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), och likaså vissa Qur’ân-verser, om medlingen för de troende som Allâh är nöjd med:

وَلَا يَشْفَعُونَ إِلَّا لِمَنِ ارْتَضَى

”… och de kan inte tala till förmån för någon annan än den som Han är nöjd med.”

 وَلَا تَنفَعُ الشَّفَاعَةُ عِندَهُ إِلَّا لِمَنْ أَذِنَ لَهُ

”Alla [försök till] medling inför Honom är fruktlösa utom för dem som har erhållit Hans tillstånd.”4

Allâh kommer aldrig att låta det medlas för de otrogna och inte heller kommer Han att godta någon medling för dem. Han kommer inte ens godta Ibrâhîms medling för sin fader. Trots att Ibrâhîm var profeternas fader som besatt en väldig position hos Allâh och var Hans förtrogne vän så kommer hans medling för sin fader inte att godtas.

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har en särskild medling för Abû Tâlib. Han kommer att medla för honom så att han lämnar Eldens djupaste avgrund för dess mildaste nivå. För övrigt godtas inte medlarnas medling för dem:

فَمَا تَنفَعُهُمْ شَفَاعَةُ الشَّافِعِينَ

”Då skall medlarnas förböner inte vara dem till någon nytta.”

Den versen handlar nämligen om de otrogna. Vad de troende beträffar, så gäller följande verser:

وَكَم مِّن مَّلَكٍ فِي السَّمَاوَاتِ لَا تُغْنِي شَفَاعَتُهُمْ شَيْئًا إِلَّا مِن بَعْدِ أَن يَأْذَنَ اللَّهُ لِمَن يَشَاء وَيَرْضَى

”Hur talrika änglarna i himlen än är, är deras förböner till ingen nytta, om inte Allâh har gett Sitt tillstånd; och Han ger det till förmån för den Han vill och som funnit nåd inför Honom.”5

مَن ذَا الَّذِي يَشْفَعُ عِنْدَهُ إِلاَّ بِإِذْنِهِ

”Vem är den som vågar tala [för någon] inför Honom utan Hans tillstånd?”6

Den tillåtna medlingen för de troende är alltså bekräftad i Qur’ânen och Sunnah. Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och andra kommer som sagt att medla för de troende så att de uppnår högre nivåer, undkommer Elden och lämnar Elden.

Denna dogm tror Ahl-us-Sunnah på och den utgör en av dess principer som de utmärker sig med från de lustfyllda människorna bland Khawâridj, Râfidhah och andra som följer falskheten. Den troende är ålagd att tro på och bekräfta denna lära.

121:28

22:254

374:48

434:23

553:26

62:255