338. Plågas den döde av sina anhörigas gråt för honom?

Fråga 338: Stämmer det att den döde plågas av sina anhörigas gråt för honom?

Svar: Ja. Det har bekräftats från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)1. Dock har de lärda delade uppfattningar om hadîthens betydelse. Vissa säger att den berör den otrogne och inte den troende. Den förklaringen går dock emot hadîthens uppenbara generalisering. Anledningen bakom förklaringen är att en människa inte straffas för någon annans synder. Den specificeringen håller däremot inte eftersom den otrogne straffas inte heller för någon annans synder.

Andra menar att hadîthen berör den som uppmanar folket att gråta efter honom. I och med att han befallde handlingen så plågas han för den.

Somliga menar att hadîthen berör den som vet att hans familj gråter efter sina anhöriga och inte förmenar dem att göra det innan han dör. Att han är nöjd och tyst med vetskap om deras handling betyder att han är tillfredsställd med den. Den som är nöjd med en synd är som själva syndaren.

Däremot avviker alla dessa tre tolkningar från den uppenbara skildringen. Hadîthen är ju inte begränsad vid den som befaller gråt eller är nöjd med gråt. Alltså skall hadîthen kvarstå bokstavlig såtillvida att den döde verkligen plågas av sina anhörigas gråt för honom. Men den plågan är inget straff, ty han har ju inte syndat för att straffas. Plågan syftar på smärta och obehag som orsakats av gråten. Det fordrar nämligen inte att han straffas. Vet du inte att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade om resan:

Det är en bit av en plåga.”2?

Resan består dock vare sig av straff eller tortyr, utan endast av oro, förberedelse och ängslan. Den dödes plåga i graven är av samma slag. Däri upplever han smärta, oro och trötthet ehuru han inte straffas för en synd.

1al-Bukhârî (1286) och Muslim (927).

2al-Bukhârî (1804) och Muslim (1927).