330. Öknamn förbjudna

´Allâmah Zayd bin Muhammad al-Madkhalî (d. 1435)

´Awn-ul-Ahad as-Samad Sharh al-Adab al-Mufrad (1/367-368)

al-Bukhârî (rahimahullâh) sade:

330 – Muhammad berättade för oss: Mûsâ berättade för oss: Wuhayb berättade för oss: Dâwûd underrättade oss, från ´Âmir: Abû Djabîrah bin adh-Dhahhâk berättade för mig:

”I samband med oss, Banû Salamah, uppenbarades:

وَلَا تَنَابَزُوا بِالْأَلْقَابِ

och ge inte varandra skamliga öknamn…”1

När Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) anlände till oss, hade var och en av oss två namn. När Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kallade på en viss person, sade de: ”Det förargar honom, Allâhs Sändebud.”2

FÖRKLARING

Enligt hadithen är det förbjudet att åropa en person vid hans öknamn. Smeknamn är fina medan öknamn är ofina. Smeknamn är godkända och accepterade. Öknamn är avvisade och deras missbrukare är fördömda. Dessutom kommer de att betala räkenskap för dem framför Allâh på Domedagen.

Denne ädle följeslagare berättade att stammen Banû Salamah använde öknamn. Många arabiska stammar använde öknamn såtillvida att de åropade personer för klandervärda namn eller egenskaper, som de tilltalade varken tyckte om eller behagades av. Ty de var förtal av dem. I samband med det uppenbarade Allâh:

وَلَا تَنَابَزُوا بِالْأَلْقَابِ ۖ بِئْسَ الِاسْمُ الْفُسُوقُ بَعْدَ الْإِيمَانِ ۚ وَمَن لَّمْ يَتُبْ فَأُولَٰئِكَ هُمُ الظَّالِمُونَ

”Och förtala inte varandra och ge inte varandra skamliga öknamn; det är gement, troende emellan, att använda öknamn som leder tanken till synd och lastbarhet, och de som inte ångrar sig är de orättfärdiga.”

Fina smeknamn, som kunnig, modig, riddare och gottgörare, är både accepterade och omtyckta. Därtill belönas deras uttalare för dem. Klander och öknamn, som inte landar väl hos åhöraren, är förbjudna. Därtill är deras missbrukare klandervärda och fördömda för dem. Precis som den generösa versen säger, fördömer Allâh (tabârak wa ta´âlâ) dem för dem. Detsamma gör den autentiska hadithen.

Mannen sade:

”När Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) anlände till oss, hade var och en av oss två namn.”

Det vill säga innan Sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ankomst och utvandring till Madinah. Då han hörde hur de kallade på varandra med olika namn, gjorde han samma sak och åropade dem med namn som de föraktade eftersom han trodde att de hette så. I anslutning till det fick han reda på att de tilltalade förargades av att tilltalas med de namnen eftersom de var öknamn som de inte tyckte om. Det föranledde att den generösa versen uppenbarades:

وَلَا تَنَابَزُوا بِالْأَلْقَابِ

”… och ge inte varandra skamliga öknamn…”

Kalla inte varandra för det ni ogillar. Däremot är det tillåtet och föreskrivet att ge smeknamn som gillas av de tilltalade. Detsamma gäller omtyckta tillnamn. Omtyckta tillnamn inger respekt och passande benämning, medan ogillade tillnamn inger klander och förakt. Dygdernas fader är ju inte detsamma som Nedrigheternas fader.

149:11

2Autentisk.