33. Slutet på “ad-Dimâ’ at-Tabî´iyyah lin-Nisâ'”

Härmed lider det viktiga ämnet som jag ville skriva om mot sitt slut. Jag har begränsat mig vid frågornas grunder och regler. Annars är ämnet med dess förgreningar, detaljer och kvinnliga företeelser ett ändlöst hav. Dock kan den insiktsfulle hänvisa förgreningarna till grunderna och detaljerna till reglerna och dra paralleller mellan dem.

Personen som svarar på frågor skall ha klart för sig att han är en medlare mellan Allâh och Hans skapelser när det kommer till att förkunna och klargöra för dem sändebudens (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam) budskap och att han ansvarar för det som står i Qur’ânen och Sunnah. Qur’ânen och Sunnah är de två källorna som slaven har fått i uppdrag att förstå och praktisera. Allt som avviker från Qur’ânen och Sunnah är ett fel som måste avvisas. Det är inte tillåtet att praktisera det felet ehuru personen som har den åsikten är ursäktad för sin Idjtihâd. Han belönas för sin Idjtihâd, men andra får inte praktisera hans fel.

Personen som svarar på frågor måste göra det uppriktigt för Allâhs (ta´âlâ) sak och be Honom om hjälp vid varje incident som äger rum samt be Honom (ta´âlâ) om stabilitet och vägledning till det korrekta.

Personen som svarar på frågor måste ta hänsyn till vad som står i Qur’ânen och Sunnah. Det är i dem som han skall granska och forska samt ta hjälp av de lärdas ord för att förstå Qur’ânen och Sunnah. Det händer ofta att något inträffar varpå han gör så gott han kan för att hitta svaret i de lärdas uttalanden. Ibland hittar han inget svar som han känner sig tillfredsställd med, ibland hittar han inget svar alls. Men om han hänvisar till Qur’ânen och Sunnah finner han domen nära till hands och uppenbar, allt beroende på personens uppriktighet, kunskap och förståelse.

Personen som svarar på frågor är skyldig att vara försiktig och inte ha bråttom när domen är tvetydig. Hur många gånger har han inte bråttom för att sedan, efter en närmre undersökning, inse att han hade fel! Följaktligen ångrar han sig och klarar kanske inte av att kompensera felet som han har gjort.

Om människor vet att personen som svarar på frågor är försiktig och försäkrar sig innan han svarar, så litar de på hans svar och tar till sig det. Men om de ser att han förhastar sig (och den förhastade gör många fel) så kommer de inte att lita på hans svar. Sålunda är hans brådska och fel orsaken till att han berövar sig själv och andra på sin kunskap och riktighet.

Jag ber Allâh (ta´âlâ) att Han vägleder oss och våra muslimska bröder till den raka vägen och tar hand om oss med Sin uppsyn och skyddar oss mot misstag. Han är givmild och generös. Må Allâh hylla och sända fred över vår profet Muhammad, hans ätt och alla hans följeslagare. Lov och pris tillkommer Allâh med Vars gåvor det goda fulländas.

Skrivet av Allâhs behövande slav Muhammad bin Sâlih al-´Uthaymîn

Fredagsförmiddagen den 14 Sha´bân 1392