33. Mufawwidhahs tvivel

De grundar sitt tvivel på en läsning som tillämpades av de flesta Salaf; de stannade upp vid:

إِلاَّ اللّهُ

”… ingen utom Allâh.”1

i versen:

فَأَمَّا الَّذِينَ في قُلُوبِهِمْ زَيْغٌ فَيَتَّبِعُونَ مَا تَشَابَهَ مِنْهُ ابْتِغَاء الْفِتْنَةِ وَابْتِغَاء تَأْوِيلِهِ وَمَا يَعْلَمُ تَأْوِيلَهُ إِلاَّ اللّهُ وَالرَّاسِخُونَ فِي الْعِلْمِ يَقُولُونَ آمَنَّا بِهِ كُلٌّ مِّنْ عِندِ رَبِّنَا

”Men de vilkas hjärtan har farit vilse går efter sådant i Skriften som är tvetydigt, när de försöker så split och förvirring genom tolkning av dess innersta mening – dess innersta mening känner ingen utom Allâh. Och de vilkas kunskap är fast och djupt rotad säger: ”Vi tror på detta; allt är från vår Herre.”2

De baserar sitt tvivel på två grunder:

1 – Egenskapsrelaterade verser är tvetydiga.

2 – Tolkningen i versen pekar på en tolkning olik den bokstavliga skildringen. Med det sagt har de egenskapsrelaterade verserna en betydelse som skiljer sig från den bokstavliga och som endast Allâh känner till.

De avvisas på följande sätt:

1 – Vad menar de när de säger att de är tvetydiga? Är det betydelsen som är tvetydig eller dess beskaffenhet?

Om de syftar på det första alternativet, vilket de gör, så är egenskapsrelaterade verser inte alls tvetydiga. Deras betydelser är rent av uppenbara.

Om de menar det andra alternativet, stämmer det att egenskapsrelaterade verser är tvetydiga. Det är ju bara Allâh som har kunskap om egenskapernas realia och beskaffenhet. Alltså är det fel att oinskränkt och svepande säga att egenskapsrelaterade verser är tvetydiga.

2 – De säger att tolkningen i versen pekar på en tolkning olik den bokstavliga skildringen. Det är fel. Den betydelsen av tolkning är innovativ och okänd för araberna och följeslagarna vilkas språk Qur’ânen uppenbarades på. Enligt dem har ordet ”tolkning” följande betydelser:

1 – Förklaring. I detta fall känner de lärda till tolkningen. Ibn ´Abbâs sade:

”Jag är en av dem med fast och djupt rotad kunskap som känner till dess tolkning.”3

Utmed denna förklaring stannade många av Salaf upp när de kom till Allâhs (ta´âlâ) ord:

وَالرَّاسِخُونَ فِي الْعِلْمِ

”Och de vilkas kunskap är fast och djupt rotad…”

2 – Realia. I detta fall vet vi inte betydelsen av det Allâh har underrättat om Sig själv och Domedagen. Exempel på det är Mâliks och andras besked om resningen och annat. Utifrån den betydelsen stannade merparten av Salaf upp när de kom till Allâhs (ta´âlâ) ord:

وَمَا يَعْلَمُ تَأْوِيلَهُ إِلاَّ اللّهُ

”… dess innersta mening känner ingen utom Allâh.”

3 – Allâh har uppenbarat Qur’ânen för att vi skall fundera över den. Han har manat oss att reflektera över hela Qur’ânen. De egenskapsrelaterade verserna är inget undantag. Uppmaning till reflektion innebär att dess betydelser kan förstås. Annars hade uppmaningen varit meningslös. Uppmaning till en omöjlighet är nonsens, något Allâhs och Hans sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tal inte är. Alltså kan Qur’ânens egenskapsrelaterade verser förstås vid fundering. Närmast denna förståelse är profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans följeslagare. Ty Qur’ânen uppenbarades på deras språk och de var först om att fundera över Qur’ânen, framför allt över religionens viktigaste frågor. Abû ´Abdir-Rahmân as-Sulamî sade:

”De som vi läste Qur’ânen hos – ´Uthmân bin ´Affân, ´Abdullâh bin Mas´ûd och andra – berättade för oss: ”Efter att vi hade memorerat tio verser med profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), gick vi inte vidare förrän vi hade lärt oss dem och den kunskap och handling som de består av.” Vi lärde oss nämligen Qur’ânen, kunskap och handling.”

Hur kunde de vara okunniga om de egenskapsrelaterade texterna när de utgör religionens viktigaste fråga?

4 – Deras dogm fordrar att Allâh har uppenbarat meningslösa meningar i Sin bok som inte förklarar sanningen. Enligt denna dogm är dessa meningar som alfabetiska bokstäver och inget mer. En sådan fordring motstrider visheten bakom Allâhs uppenbarade skrifter och sända sändebud.

13:7

23:7

3Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (1/348) av Ibn Kathîr.