Shaykh ´Abdus-Salâm bin Bardjas Âl ´Abdil-Karîm (d. 1425)

al-Hudjadj al-Qawiyyah ´alâ anna Wasâ’il-ad-Da´wah Tawqîfiyyah, sid. 40-41

Det råder inga tvivel om att de föreskrivna medlen är de medel som Allâh brukade för att vägleda araberna till islam och de medel som de förträffliga generationerna tillämpade. De är därtill grunden till all Salafiyyah över hela världen. Dessa föreskrivna medel är tillräckliga för att fostra samhällen som efterlever islam som den efterlevdes i begynnelsen. Därför var följeslagarna (radhiya Allâhu ´anhum) de mest angelägna människorna om att rätta sig efter dessa föreskrivna medel samt de hårdaste motståndarna till alla nya medel. Imâm Ahmad (rahimahullâh) sade:

”Vi anser att Sunnah grundas på fasthållning vid Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagares metodik, rättelse efter dem och undvikning av innovationer, ty varje innovation är villfarelse.”1

al-Awzâ´î (rahimahullâh) sade:

”Härda med Sunnah, stanna där folket stannade, säg det de sade och avstå det som de avstod. Följ dina rättfärdiga företrädare. Det som räckte för dem räcker även för dig.”2

Om de kallrelaterade medel som räckte för Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare inte räcker för vissa så kallade kallare, kan bara två saker gälla:

1 – Antingen är de mer vägledda än Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare.

2 – Eller också har de infört en vilseledande innovation.

Oavsett utfall och alternativ är det väldigt allvarligt. Därför ska kallarna se till att hålla sig till de medel som räckte för Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare. De handlade och agerade trots allt endast utifrån kunskap.