33. Den döde plågas av familjens gråt

Angående profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord ”Den döde lider av att hans familj gråter för honom” och ”Den döde lider av jämmern för honom…” har Salaf och deras efterträdare delade åsikter om dem.

En grupp sade att Allâh gör vad Han vill med Sin skapelse och att Hans handlingar inte skall ifrågasättas. De säger att det inte finns någon skillnad mellan att han plågas för jämmern för honom och annat som tillskrivs honom. Ty Allâh har skapat allt och Han får barnen, djuren och galningarna att känna smärta utan att de har gjort något.

En andra grupp sade att dessa hadîther inte är autentiska från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och att ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) förkastade dem och argumenterade med Allâhs (ta´âlâ) ord:

وَلَا تَزِرُ وَازِرَةٌ وِزْرَ أُخْرَى

”På ingen bärare av bördor skall läggas en annans börda.”1

Därtill finns det hadîther som ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) argumenterade med som vi inte har nämnt. En av dem är ´Urwahs ord:

”´Â’ishah fick reda på att Ibn ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ) berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Den döde plågas i sin grav för jämmern över honom.” Då sade hon: ”Sade inte profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ”Han plågas för sin synd och hans familj gråter för honom nu.”? Det är som profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord till hedningarna som låg i avgrunden ”De hör vad jag säger nu.” Han sade fel. Vad profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) verkligen sade var: ”Nu vet de att det som jag brukade säga till dem är sant.” Därefter läste han:

وَمَا يَسْتَوِي الْأَحْيَاء وَلَا الْأَمْوَاتُ إِنَّ اللَّهَ يُسْمِعُ مَن يَشَاء وَمَا أَنتَ بِمُسْمِعٍ مَّن فِي الْقُبُورِ

”Och de levande kan inte jämställas med de döda. Allâh förmår den Han vill att lyssna, men du kan inte förmå dem att lyssna som är [andligen döda och] begravda.”2

Han sade: ”De har förberett sina platser i Elden.”

Rapporterad av al-Bukhârî och Muslim.

´Abdullâh bin ´Ubaydillâh bin Abî Mulaykah sade:

”´Uthmâns dotter hade dött i Makkah. Vi kom för att närvara och på plats fanns även Ibn ´Umar och Ibn ´Abbâs som jag satt mellan. ´Abdullâh bin ´Umar sade till Ibn ´Abbâs: ”Skall du inte förbjuda gråten? Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Den döde lider av att hans familj gråter för honom” Ibn ´Abbâs sade: ´Umar brukade säga en del av det. En gång var jag tillsammans med ´Umar på väg från Makkah. När vi kom till al-Baydâ’ såg vi en karavan. Han sade: ”Titta vem som är i den där karavanen.” Jag gjorde så och såg Suhayb där. Jag återvände till honom och underrättade honom om det. Han sade: ”Kalla på honom.” Jag återvände till Suhayb och sade: ”Rid ikapp de troendes ledare.” När ´Umar blev huggen kom Suhayb och började gråta och säga: ”Min broder! Min vän!” Då sade ´Umar: ”Suhayb! Gråter du för mig efter att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har sagt ”Den döde lider av att hans familj gråter för honom.”? Efter att ´Umar hade dött berättade jag det för ´Â’ishah. Hon sade: ”Må Allâh förbarma Sig över ´Umar. Jag svär vid Allâh att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) inte alls har sagt ”Den döde lider av att hans familj gråter för honom”. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Allâh påökar den otrognes plåga genom att hans familj gråter för honom.” Det räcker för er att det står i Qur’ânen:

وَلَا تَزِرُ وَازِرَةٌ وِزْرَ أُخْرَى

”På ingen bärare av bördor skall läggas en annans börda.”3

Därpå läste Ibn ´Abbâs:

وَأَنَّهُ هُوَ أَضْحَكَ وَأَبْكَى

”Och att det är Han som ger er orsak att skratta och Han som ger er orsak att gråta.”4

Ibn Abî Mulaykah sade:

”Jag svär vid Allâh att Ibn ´Umar sade inte ett ord.”

Rapporterad av al-Bukhârî och Muslim och formuleringen är al-Bukhârîs.

al-Bukhârî och Muslim rapporterade också att ´Â’ishah fick reda på att ´Umar och Ibn ´Umar hade sagt: ”Den döde lider av den levandes gråt för honom.” Då sade hon: ”Ni berättar för mig från två personer som varken ljuger eller är anklagade för lögn, men hörseln gör fel.” I en annan formulering sade hon: ”Må Allâh förlåta Abû ´Abdir-Rahmân. Han har inte ljugit, men han glömde och sade fel. Hur det verkligen ligger till är att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gick förbi en judinna som det gräts för. Då sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”De gråter för henne medan hon plågas i sin grav.”

En tredje grupp sade att den döde plågas för sin familjs jämmer om han befallde dem att jämra sig eller om han inte förbjöd dem att jämra sig om det hör till deras tradition att göra det. Att befalla andra jämra sig för en var vanligt bland araberna. En av dem sade:

Om jag dör skall du jämra dig på ett sätt som tillkommer mig
Ma´bads dotter! Riv sönder dina kläder för mig

En fjärde grupp sade att detta berör personen som kommer från ett folk som brukar gråta och jämra sig och som han inte har förbjudit att jämra sig innan hans död. Det i sig tyder på att han behagas av deras handling. Denna åsikt har Ibn-ul-Mubârak. Denna åsikt och den föregående är en och samma. Abûl-Barakât bin Taymiyyah sade:

”Denna åsikt är den korrekta. Om han anar starkt att de kommer att jämra sig och inte förbjuder dem, betyder det att han behagas av handlingen. I detta fall är han som personen som klarar av att fördöma det onda utan att göra det. Skulle hans förbud däremot ignoreras, är Allâh för ädel för att plåga honom för det.”

1 35:18

2 35:22

3 35:18

4 53:43