321. Var en nåd för människorna

´Allâmah Zayd bin Muhammad al-Madkhalî (d. 1435)

´Awn-ul-Ahad as-Samad Sharh al-Adab al-Mufrad (1/359)

al-Bukhârî (rahimahullâh) sade:

321 – Muhammad berättade för oss: ´Abdullâh bin Muhammad sade: Marwân bin Mu´âwiyah berättade för oss: Yazîd berättade för oss, från Abû Hâzim, från Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) som sade:

”Det sades: ”Be Allâh mot avgudadyrkarna, Allâhs sändebud!” Då sade han: ”Jag har inte sänts för att vara en förbannare; jag har sänts som en nåd.”1

FÖRKLARING

Förbanning av otrogna är begränsad vid det som nämns i Qur’ânen och Sunnah. I Qur’ânen förbannas de allmänt, vilket är harmlöst. Däremot är det inte tillåtet att förbanna särskilda otrogna. Därtill ska en människa inte vänja sig vid förbanning, ty profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Jag har inte sänts för att vara en förbannare; jag har sänts som en nåd.”

Han är sitt samfunds förebild. Alla muslimer måste vara en nåd för människorna. Således ska man bara förbanna där förbanning kommer på tal i Qur’ânen och Sunnah, som generell förbanning av otrogna eller konkreta fall, däribland:

Allâhs förbannelse vilar över den som slaktar för någon annan än Allâh. Allâhs förbannelse vilar över den som förbannar sina föräldrar. Allâhs förbannelse vilar över den som ger skydd till en innovatör. Allâhs förbannelse vilar över den som ändrar på markens milstolpar.”2

och:

”Må Allâh förbanna den som stjäl ett ägg varefter hans hand huggs av. Må Allâh förbanna den som stjäl ett rep varefter hans hand huggs av.”3

Muslimen håller sig till den förbanning som nämns i Qur’ânen och Sunnah och överskrider inte det.

1Autentisk.

2Muslim (1978).

3al-Bukhârî (6783) och Muslim (1687).