32. Rättfärdiga män ska följas och älskas, inte dyrkas

Imâm ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh bin Bâz (d. 1420)

Sharh Kashf-ish-Shubuhât, sid. 88-89

Måhända argumenterar de med:

أَلا إِنَّ أَوْلِيَاء اللّهِ لاَ خَوْفٌ عَلَيْهِمْ وَلاَ هُمْ يَحْزَنُونَ الَّذِينَ آمَنُواْ وَكَانُواْ يَتَّقُونَ

Helt visst skall de som är nära Allâh aldrig känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem, de som tror och fruktar.”

Därtill säger de kanske att änglarna och följeslagarna är Allâhs troende och gudfruktiga slavar – var al-Lât också det? Visst ska Allâhs troende och gudfruktiga slavar varken frukta eller sörja till följd av sina goda handlingar, men det betyder inte att de ska åkallas med Allâh. Du får inte tillbe dem för det. Du får inte be dem om hjälp för det. Du får inte be dem uppfylla dina ärenden för det. Du får inte be dem lösa dina svårigheter för det. Visserligen har de sina underverk och sina goda handlingar, men du får inte åkalla dem och avguda dem för det. Din skyldighet är att älska dem för Allâhs sak och rätta dig efter deras fina handlingar, men inte att åkalla dem med Allâh. Du får inte åkalla profeter och rättfärdiga människor bara för att de är Allâhs troende och gudfruktiga slavar. Det fordrar inte att du ska åkalla sändebud och profeter och be dem om hjälp. Detta bevisar hur falskt detta tvivel är och hur vilsna och blinda avgudadyrkare är. De är som Allâh (djalla wa ´alâ) sade:

صُمٌّ بُكْمٌ عُمْيٌ فَهُمْ لاَ يَرْجِعُونَ

”Döva, stumma och blinda finner de ingen väg tillbaka.”1

أَمْ تَحْسَبُ أَنَّ أَكْثَرَهُمْ يَسْمَعُونَ أَوْ يَعْقِلُونَ إِنْ هُمْ إِلَّا كَالْأَنْعَامِ بَلْ هُمْ أَضَلُّ سَبِيلًا

”Eller tror du att de flesta av dem lyssnar eller att de använder sitt förstånd? Men de är inte bättre än kreatur, nej, de har ännu oklarare begrepp om vägen!”2

خَتَمَ اللّهُ عَلَى قُلُوبِهمْ وَعَلَى سَمْعِهِمْ وَعَلَى أَبْصَارِهِمْ غِشَاوَةٌ وَلَهُمْ عَذَابٌ عظِيمٌ

”Allâh har förseglat deras hjärtan och deras öron och täckt över deras ögon; ett strängt straff väntar dem.”3

Trots att Allâh har klargjort sakfrågan har de farit vilse från vägledningen och missuppfattat sanningen. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَمَا كَانَ اللّهُ لِيُضِلَّ قَوْمًا بَعْدَ إِذْ هَدَاهُمْ حَتَّى يُبَيِّنَ لَهُم مَّا يَتَّقُونَ

”Allâh vilseleder inte människor förrän Han har klargjort för dem vad de bör avhålla sig från.”4

Allâh sände sändebud för att sprida glada budskap och varna, och Han uppenbarade skrifter för att sprida glada budskap och varna. Men dessa människor lockar från och vänder ryggen åt sanningen. De är avlägsna från Allâhs konkreta tal, de tar sig inte an det, de drar inte nytta av det. De präglas av lustar och de efterapar sina förfäder.

12:18

225:44

32:7

49:115