32. Okunnighet är ursäkt

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Sharh Kashf-ish-Shubuhât, sid. 42-43

Innan någon beskylls för otro, är det obligatoriskt att ta hänsyn till två faktorer:

1 – Befintliga bevis från Qur’ânen och Sunnah för att en gärning verkligen är otro för att undkomma lögn om Allâh.

2 – Domen ska kunna tillämpas på individen, såtillvida att villkoren är uppfyllda och hindren avvärjda.

Ett av de viktigaste villkoren är kunskap om att synden är otro. Han (ta´âlâ) sade:

وَمَن يُشَاقِقِ الرَّسُولَ مِن بَعْدِ مَا تَبَيَّنَ لَهُ الْهُدَى وَيَتَّبِعْ غَيْرَ سَبِيلِ الْمُؤْمِنِينَ نُوَلِّهِ مَا تَوَلَّى وَنُصْلِهِ جَهَنَّمَ وَسَاءتْ مَصِيرًا

Men den som sedan vägledningen har klargjorts för honom sätter sig upp emot sändebudet och vill gå en annan väg än de troende, honom låter Vi gå dit han vill gå och brinna i helvetet – vilket jämmerligt mål!”1

För att straffas i Elden måste individen gå emot sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) efter att vägledningen har klargjorts för honom.

Måste han också vara kunnig om syndens konsekvenser eller räcker det att han bara vet att handlingen är synd? Det andra alternativet. Det räcker att han har kunskap om synden för att dömas därefter. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ålade den man som hade samlag under dagtid i Ramadhân att sona för att han kände till synden till skillnad från soningen. Likaså skall den gifte personen som horar, och vet att hor är förbjudet, stenas, ehuru han saknar kunskap om dess straff. Måhända hade han inte horat om han känt till följderna.

14:115