32. Metoderna i Qur’ânen och Sunnah är tillräckliga

Shaykh ´Abdus-Salâm bin Bardjas Âl ´Abdil-Karîm (d. 1425)

al-Hudjadj al-Qawiyyah ´alâ anna Wasâ’il-ad-Da´wah Tawqîfiyyah, sid. 39-40

När allt kommer omkring, återvänder vi till den tolkningen för att annullera den med Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyahs (rahimahullâh) långa utslag vari han klargjorde att föreskriften inte har försummat något av kallets metoder med vilka Allâh vägleder de vilsna. Han (rahimahullâh) sade:

När detta är känt, är det också allom bekant att Allâh vägleder de vilsna, orienterar de bortkomna och förlåter de syndiga via Skriften och Sunnah som Han har sänt Sitt sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) med. Om det som Allâh har sänt Sitt sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) med inte räcker för det ändamålet, betyder det att sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) religion är defekt och i behov av komplettering. Man bör veta att Allâh har påbjudit goda handlingar, antingen i form av plikt eller också i form av rekommendation, och förmenat osunda handlingar. Om en handling innefattar både fördelar och nackdelar, så är Lagstiftaren vis; om fördelen överväger nackdelen, är handlingen föreskriven, och om nackdelen överväger fördelen, är handlingen inte föreskriven – den är faktiskt förmenad.

När människor anser att en handling för dem närmare Allâh, utan att Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har föreskrivit den, måste dess skada överväga dess nytta. Lagstiftaren hade inte försummat den om dess nytta övervägde dess skada. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var vis och försummade inte sådant som var till religionens fördel och som förde de troende närmare till världarnas Herre… Således är det inte tillåtet att påstå att Allâh inte har sänt Sin profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) med föreskrivna metoder som får syndarna att ångra sig. Det är självklart och mångfaldigt rapporterat att bara Allâh (ta´âlâ) vet hur många samfund som har ångrat sig för otro, synd och trots via föreskrivna metoder.”

Om det ligger till på det viset, vilket det också gör, kan man fråga sig varför kallaren anammar metoder som inte nämns i föreskriften. Det som nämns i föreskriften räcker väl och nog för att uppnå syftet med kallet till Allâh (ta´âlâ), nämligen att få syndarna att ångra sig och vägleda de vilsna.