Om aborten behöver en operation så har den fyra fall:

Det första: Både modern och barnet lever. Härmed är en operation endast tillåten vid nödfall såsom att förlossningen blir så pass svår att den behöver en operation. Detta eftersom kroppen är slavens ansvar. Han får inte äventyra den om det inte medför en större fördel. Det är möjligt att slaven felaktigt får för sig att operationen är harmlös.

Det andra: Både modern och barnet är döda. Härmed är en operation otillåten eftersom den är värdelös.

Det tredje: Modern lever och barnet är dött. Härmed är en operation tillåten för att ta ut barnet om den inte befaras skada modern. Tillsynes – och Allâh vet bättre – kan det döda fostret inte komma ut utan operation. Att det förblir i magen förhindrar en framtida graviditet och besvärar henne. Hon kanske också förblir ogift om hon har sin vänteperiod.

Det fjärde: Modern är död och barnet lever. Om det inte finns någon chans för dess överlevnad är operationen inte tillåten. Och om det finns en chans för dess överlevnad och en del av kroppen har kommit ut ur modern, så får man skära upp hennes mage för att ta ut resten av barnet. Och om inget av kroppen har kommit ut ur modern, så säger Hanâbilah att man inte får skära upp moderns mage eftersom det är en vanställning. Den korrekta åsikten är att det visst är tillåtet om det är det enda sättet att få ut barnet. Den åsikten valde Ibn Hubayrah. Det står i boken ”al-Insâf”:

”Den åsikten är bättre.”1

Detta gäller framför allt i dag då dagens kirurgi är ingen vanställning. I det här fallet skärs moderns mage upp för att sedan sys igen. Likaså är den levande människans helgd större än den döda människans helgd. Dessutom är det obligatoriskt att rädda livet på en person som inte får dödas däribland barnet i moderns mage och Allâh vet bättre.

Observation: I fall aborten är tillåten krävs det att berörda parter såsom maken ger sina tillstånd.