Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) sade:

1 – Allâh (ta´âlâ) sade:

إِنَّمَا ذَلِكُمُ الشَّيْطَانُ يُخَوِّفُ أَوْلِيَاءهُ فَلاَ تَخَافُوهُمْ وَخَافُونِ إِن كُنتُم مُّؤْمِنِينَ

”Djävulen; han vill injaga [i er] fruktan för sina förbundna. Ni skall inte frukta dem – frukta Mig, om ni är troende!”1

2 –

إِنَّمَا يَعْمُرُ مَسَاجِدَ اللّهِ مَنْ آمَنَ بِاللّهِ وَالْيَوْمِ الآخِرِ وَأَقَامَ الصَّلاَةَ وَآتَى الزَّكَاةَ وَلَمْ يَخْشَ إِلاَّ اللّهَ

”Ingen skall besöka Allâhs moskéer utom de som tror på Allâh och den Yttersta dagen och som regelbundet förrättar bönen och betalar allmosa och som inte fruktar någon annan än Allâh.”2

3 –

وَمِنَ النَّاسِ مَن يَقُولُ آمَنَّا بِاللَّهِ فَإِذَا أُوذِيَ فِي اللَّهِ جَعَلَ فِتْنَةَ النَّاسِ كَعَذَابِ اللَّهِ

”Bland människorna finns de som säger ”Vi tror på Allâh”; men när de lider orätt för sin tro ser de i människornas förföljelser ett Allâh straff [och sviktar i tron].”3

4 – Abû Sa´îd al-Khudrî (radhiya Allâhu ´anh) berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det hör till den svaga övertygelsen att behaga människorna med något som förargar Allâh, tacka dem för Allâhs uppehälle och fördöma dem för det som du inte får av Allâh. Allâhs uppehälle kommer inte med den ivriges iver och det förhindras inte av den motvilliges motvillighet.”4

5 – ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som vill behaga Allâh med något som förargar människorna kommer Allâh att behagas av och få människorna att behagas av honom. Och den som vill behaga människorna med något som förargar Allâh kommer Allâh att förargas av och få människorna att förargas av honom.”5

Rapporterad av Ibn Hibbân i ”as-Sahîh”.

FÖRKLARING

1 – Allâh (ta´âlâ) sade:

إِنَّمَا ذَلِكُمُ الشَّيْطَانُ يُخَوِّفُ أَوْلِيَاءهُ فَلاَ تَخَافُوهُمْ وَخَافُونِ إِن كُنتُم مُّؤْمِنِينَ

”Djävulen; han vill injaga [i er] fruktan för sina förbundna. Ni skall inte frukta dem – frukta Mig, om ni är troende!”

Författaren vill klargöra att det är obligatoriskt att vara så pass rädd för Allâh (ta´âlâ) att man dyrkar Honom uppriktigt, utför Hans order och håller sig till Hans gränser. Rädslan delas upp i tre former:

1 – Rädslan för Allâh. Den är störst och viktigast. Den får ägnas endast åt Allâh. Det är avguderi att den ägnas någon annan än Allâh. Det är avguderi att vara rädd för att någon annan skall skada en.

2 – Rädslan som orsakar uteblivna plikter och gjorda synder. Den rädslan är för skapelsen. Det var om den som Allâh uppenbarade:

فَلاَ تَخَافُوهُمْ وَخَافُونِ

”Ni skall inte frukta dem – frukta Mig, om ni är troende!”

Den rädslan får personen att inte kämpa. Det är obligatoriskt att inte bäva för den skapade människan. Den enda rädslan som är tillåten är den som får personen att göra det som Allâh har föreskrivit och tillåtit. Rädslan skall inte få honom att synda. Dock är det tillåtet att bäva för en skapelse inom materiella och naturliga saker. Den rädslan är naturlig. Det är föreskrivet att undvika allt skrämmande såsom att låsa dörrarna så att inte tjuvar gör inbrott, bära vapen mot eventuella rovdjursattacker och medicinera sig mot sjukdomar. Kapitlet handlar om den här andra formen av rädsla. Med den fick Satan muslimerna frukta de otrogna vid Uhud och bli passiva när de skulle kämpa. Till följd därav förbjöd Allâh dem det och befallde dem istället att vara stabila varpå profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följde efter de otrogna direkt efter slaget vid Uhud, men då hade de redan försvunnit.

3 – Naturlig rädsla såsom för rovdjur, sjukdomar och dylikt.

2 –

إِنَّمَا يَعْمُرُ مَسَاجِدَ اللّهِ مَنْ آمَنَ بِاللّهِ وَالْيَوْمِ الآخِرِ وَأَقَامَ الصَّلاَةَ وَآتَى الزَّكَاةَ وَلَمْ يَخْشَ إِلاَّ اللّهَ

”Ingen skall besöka Allâhs moskéer utom de som tror på Allâh och den Yttersta dagen och som regelbundet förrättar bönen och betalar allmosa och som inte fruktar någon annan än Allâh.”

Detta är rädslan som Allâh har förpliktigat. Även naturlig och vanlig rädsla är som sagt tillåten.

3 –

وَمِنَ النَّاسِ مَن يَقُولُ آمَنَّا بِاللَّهِ فَإِذَا أُوذِيَ فِي اللَّهِ جَعَلَ فِتْنَةَ النَّاسِ كَعَذَابِ اللَّهِ

”Bland människorna finns de som säger ”Vi tror på Allâh”; men när de lider orätt för sin tro ser de i människornas förföljelser ett Allâh straff [och sviktar i tron].”

Detta är ett fördömande. När vissa människor besväras klarar de inte av att härda. Istället får rädslan dem att synda och låta bli att lyda Allâh och göra det som Han har ålagt. Det är fördömt därför att det är obligatoriskt att frukta Allâh. Om man besväras för Allâhs sak, så får man reagera enligt föreskriften och gå till domstolen, vädja hos makthavarna och liknande.

4 – Abû Sa´îd al-Khudrî (radhiya Allâhu ´anh) berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det hör till den svaga övertygelsen att behaga människorna med något som förargar Allâh, tacka dem för Allâhs uppehälle och fördöma dem för det som du inte får av Allâh. Allâhs uppehälle kommer inte med den ivriges iver och det förhindras inte av den motvilliges motvillighet.”

Det kännetecknar en svag tro att förarga Allâh med något som behagar människorna och tacka människorna för en gåva som Allâh har skänkt dig via dem. Det obligatoriska är att du tackar Allâh. Visst skall du tacka människorna om de gör dig en tjänst, men all lov och pris tillkommer Allâh som har fått dem att vara bra mot dig. Därför är det obligatoriskt att först och främst lovprisa enbart Allâh och sedan tacka skapelserna för deras fina bemötande. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som inte tackar människorna tackar inte heller Allâh.”

Dock skall lovprisningen ägnad Allâh vara större eftersom det är Han som har ordnat allt och fått människorna behandla dig väl. Hadîthen säger:

”… och fördöma dem för det som du inte får av Allâh.”

Du fördömer dem för att inte ha gett dig det som Allâh inte har bestämt att du skall få. Det obligatoriska är att du ber Allâh om Hans favör. Din eventuella rättighet hos människorna kommer inte att försummas av Allâh. Du skall få den på Domedagen. Det betyder däremot inte att man inte skall be om sin rättighet, liksom den berättigade ber om allmosa, men man skall inte klandra dem för något som de inte ger. Han skall fördömda den som Allâh fördömer och prisa den som Allâh prisar. Fördöm dem för att de inte uppfyller Allâhs rättighet och för att de syndar, men inte för att de inte ger dig. Hämnas inte dig själv. Hadîthen säger:

”Allâhs uppehälle kommer inte med den ivriges iver och det förhindras inte av den motvilliges motvillighet.”

Det som inte är bestämt för dig uppnås inte med iver. Sträva och misslyckas inte om du inte får vad du vill. Likaså kan ingen sätta stopp för Allâhs bestämda uppehälle ehuru människorna skulle vilja göra det.

5 – ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som vill behaga Allâh med något som förargar människorna kommer Allâh att behagas av och få människorna att behagas av honom. Och den som vill behaga människorna med något som förargar Allâh kommer Allâh att förargas av och få människorna att förargas av honom.”

Rapporterad av Ibn Hibbân i ”as-Sahîh”.

Det bevisar att muslimen måste behaga Allâh och arbeta med det. Om han behagar Allâh så har han uppnått allt gott och om han förargar Honom så har han råkat ut för allt ont. Men att behaga Allâh betyder inte att man inte skall låta bli att förarga människorna. Det skall dock ske utan att förarga Allâh. Men om något förargar Allâh så skall han inte utföra det. I ett sådant fall skall han inte frukta människorna, utan förlita sig på Allâh. I en annan rapportering från ´Â’ishah står det:

”Den som behagar Allâh med något som förargar människorna kommer att skyddas av Allâh. Och den som behagar människorna med något som förargar Allâh kommer inte att skyddas av dem mot Allâh – och den som hyllade honom kommer att fördöma honom.”