31. Så allvarlig är felaktig Takfîr

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Sharh Kashf-ish-Shubuhât, sid. 40-42

Om detta är vad Qur’ânen, Sunnah och de lärdes uttalanden fordrar, fordras det likaså av Allâhs (ta´âlâ) vishet, ömhet och nåd. Han straffar ingen förrän Han klarlagt bevisen. Förståndet är inte kapabelt att på egen hand veta vilka rättigheter Allâh (ta´âlâ) påbjuder, annars hade inte bevisning berott på sändebuden. Enligt princip är varje person som tillskriver sig islam muslim till dess att motsatsen bevisas. Det är inte tillåtet att se lätt på saken och beskylla honom för otro då en sådan beskyllning innebär två mycket allvarliga synder:

1 – Lögnaktig dom om Allâh (ta´âlâ).

2 – Lögn om den dömde individen.

Den första synden är klar och tydlig eftersom en person beskylls för otro utan att Allâh (ta´âlâ) gör det. Det påminner om individen som förbjuder något Allâh förlovar. Såsom bara Allâh har rätt att förbjuda och förlova, är det bara Han som har rätt att beskylla någon för otro.

Den andra synden handlar om att personen har beskrivit en muslim på ett motsatt sätt. Han säger att muslimen är otrogen då han i själva verket är muslim. Dessutom har anklagaren mer rätt att beskrivas med otro. ´Abdullâh bin ´Umar (radhiya Allâhu ´anhuma) berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Om en man beskyller sin broder för otro, återvänder det till en av dem.”1

I en annan rapportering står det:

”Om en person säger till sin broder ”O hädare!”, återvänder det till en av dem. Antingen är det som han säger eller också återvänder det till honom.”2

Att det är som personen säger betyder att hans dom är överensstämmande med Allâhs (ta´âlâ) dom.

Abû Dharr (radhiya Allâhu ´anh) berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som kallar på en person med otro eller säger ”Allâhs fiende!” och han inte är det, får det tillbaka till sig själv.”3

Det vill säga att det återvänder till honom. I detta fall har personen inte blivit dömd enligt Allâhs dom.

Detta är alltså den andra synden, nämligen att beskyllningen för otro återvänder till anklagaren om hans broder är oskyldig. Synden är oerhört grav och kan också medföra att anklagaren själv faller i otro. Oftast brukar det vara så att den som har bråttom med att beskylla muslimer för otro är förtjust i sina egna handlingar samtidigt som han nedvärderar andra. Sålunda slår han två flugor i en smäll: han ser upp till sina egna handlingar, vilket kan leda till att de går om intet, och han är högmodig, vilket fordrar Allâhs (ta´âlâ) straff i Elden. Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Allâh (´azza wa djall) har sagt: ”Högmod är Mitt överplagg och väldighet är Mitt höftskynke. Den som tvistar med Mig om dem, kommer Jag att kasta i Elden.”4

1Muslim (111).

2Muslim (111).

3Muslim (112).

4Ahmad (2/376), Abû Dâwûd (4090) och Ibn Mâdjah (4174).