31. Några av de fula egenskaperna i samband med en olycka

I de omnämnda och förbjudande hadîtherna finns det tillräckligt med bevis för den som har funderat över dem. Hur skall dessa fula egenskaper inte vara förbjudna när de bland annat omfattar ilska mot Herren (´azza wa djall) som gör vad Han vill, dömer som Han vill och förfogar över Sina tjänare så att vissa av dem dör, drunknar, bränns till döds och annat av det som Han har beslutat och bestämt och låtit ske. Han frågas inte för det som Han gör, men människorna kommer att frågas för det som de har gjort. Detsamma gäller att jämra sig, riva kläder, slå sig på kinderna, riva sig på ansiktena, dra sig i håret, gå barfota, måla ansiktet och kroppen svart, be om ens egen död och undergång och andra yttranden och handlingar som religionen har förbjudit och fördömt dess utövare för. Dessa handlingar motstrider välbehaget och tålamodet. De skadar själen och kroppen och de ändrar inte på något av det som Allâh har bestämt.

Jag har fått reda på hur vissa blev sjuka när de fick reda på att deras anhöriga hade råkat ut för en olycka. Om den olycksdrabbade bara hade underkastat sig och anförtrott frågan till Honom som har allt i Sin hand och vetat att människornas lycka i de båda liven ligger i att följa sändebuden och följt Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i det som han har befallt och förbjudit och däribland dessa förbjudna uttalanden och handlingar, skulle han uppnått en evig lycka i de båda liven genom att följa sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i ord och handling. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَمَا آتَاكُمُ الرَّسُولُ فَخُذُوهُ وَمَا نَهَاكُمْ عَنْهُ فَانتَهُوا

”Tag alltså emot vad sändebudet ger er [av detta] och avstå [villigt] från det som han nekar er.”1

1 59:7