31. Högmod förhindrar tron

Att beljuga sändebuden och deras anhängare, nedvärdera dem och håna dem hejdar också tron. Som Nûhs folk sade:

أَنُؤْمِنُ لَكَ وَاتَّبَعَكَ الْأَرْذَلُونَ

”Skall vi tro på dig som har slöddret till anhängare?”1

مَا نَرَاكَ إِلاَّ بَشَرًا مِّثْلَنَا وَمَا نَرَاكَ اتَّبَعَكَ إِلاَّ الَّذِينَ هُمْ أَرَاذِلُنَا بَادِيَ الرَّأْيِ

”Vi ser att du inte är mer än en vanlig människa som vi andra och vi ser att det bara är de eländigaste bland vårt folk som följer dig, sådana som inte har något omdöme.”2

Deras uppförande berodde på arrogans. När en person är arrogant och ser ned på andra har han svårt för att acceptera sanningen från dem. Han (ta´âlâ) sade:

كَذَلِكَ حَقَّتْ كَلِمَتُ رَبِّكَ عَلَى الَّذِينَ فَسَقُواْ أَنَّهُمْ لاَ يُؤْمِنُونَ

”Så går din Herres fördömande ord mot dem som trotsar Allâh i uppfyllelse: de kommer inte att tro.”3

Trots handlar om att sluta lyda Allâh till förmån för Satan. Ett sådant vidrigt hjärta medför att sanningen förkastas på alla sätt och vis. Allâh (ta´âlâ) renar inte sådana människor utan lämnar dem till sina orättvisa jag varefter de genomsyras i falskhet. Följaktligen är allt de gör ont och förstört. Trots och falskhet går hand i hand varvid vägen till sanningen bommas igen. Ty då ett hjärta slutar underkasta sig Allâh måste det istället underkasta sig:

كُلَّ شَيْطَانٍ مَّرِيدٍ كُتِبَ عَلَيْهِ أَنَّهُ مَن تَوَلَّاهُ فَأَنَّهُ يُضِلُّهُ وَيَهْدِيهِ إِلَى عَذَابِ السَّعِيرِ

”… varje upprorisk djävul, [fastän] det är skrivet att om någon tar honom till vän skall denne leda honom vilse och driva honom ned i helvetets eld!”4

126:111

211:27

310:33

422:3-4