Shaykh-ul-Islâm Ahmad bin Taymiyyah (d. 728)

at-Tadmuriyyah, sid. 25-26

Vad det allomfattande slutordet beträffar, innehåller det flera nyttiga principer. Den första principen gör gällande att Allâh (subhânah) beskrivs med bekräftelse och dementi. Exempel på bekräftelse är att Han vet allting, förmår allting och är Seende och Hörande. Exempel på dementi är Hans (ta´âlâ) ord:

لاَ تَأْخُذُهُ سِنَةٌ وَلاَ نَوْمٌ

“Slummer överraskar Honom inte och inte heller sömn.”1

Därtill ska det vetas att dementi tyder varken på beröm eller fullkomlighet så länge den inte innehåller en bekräftelse. Bara dementi tyder varken på beröm eller fullkomlighet. Ty bara dementi innebär obefintlighet, obefintlighet innebär ingenting och ingenting är ju ingenting, än mindre beröm eller fullkomlighet. Bara dementi tillkommer det obefintliga och det omöjliga – och ingetdera beskrivs med beröm eller fullkomlighet. Således bekräftar principiellt allt som Allâh dementerar i relation till Sig själv också ett beröm, däribland:

اللّهُ لاَ إِلَهَ إِلاَّ هُوَ الْحَيُّ الْقَيُّومُ لاَ تَأْخُذُهُ سِنَةٌ وَلاَ نَوْمٌ

“Allâh – det finns ingen sann gud utom Han, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare. Slummer överraskar Honom inte och inte heller sömn.”2

Till dess att Han säger:

وَلاَ يَؤُودُهُ حِفْظُهُمَا وَهُوَ الْعَلِيُّ الْعَظِيمُ

”Att värna och bevara dem är för Honom ingen börda. Han är den Höge, den Väldige.”3

Dementi av slummer och sömn fordrar ett fullkomligt liv och en fullkomlig vidmakthållelse. Det klargör alltså en fullkomlighet i att Han är den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare. Detsamma gäller Hans ord:

وَلاَ يَؤُودُهُ حِفْظُهُمَا وَهُوَ الْعَلِيُّ الْعَظِيمُ

”Att värna och bevara dem är för Honom ingen börda. Han är den Höge, den Väldige.”

Det är alltså inte svårt och besvärligt för Honom, vilket fordrar Hans fullkomliga och fulländade förmåga. Det är tvärtemot skapelsens tillstånd; den förmår bara med möda och besvär, vilket påvisar skapelsens defekta och nedsatta förmåga.

Likaså sade Han (ta´âlâ).

لَا يَعْزُبُ عَنْهُ مِثْقَالُ ذَرَّةٍ فِي السَّمَاوَاتِ وَلَا فِي الْأَرْضِ

”Ingenting av ett stoftkorns vikt i himlen eller på jorden undgår Honom.”4

Att inte ens ett stoftkorns vikt undkommer Honom fordrar att Han har vetskap om varje stoftkorns vikt i himlarna och på jorden.

Likaså sade Han (ta´âlâ):

وَلَقَدْ خَلَقْنَا السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ وَمَا بَيْنَهُمَا فِي سِتَّةِ أَيَّامٍ وَمَا مَسَّنَا مِن لُّغُوبٍ

”Vi har helt visst skapat himlarna och jorden och allt som finns däremellan under sex dagar – och detta tröttade Oss inte.”5

Att Han inte blev trött påvisar Hans fullkomliga förmåga och ultimata styrka, till skillnad från en skapelse som råkar ut för trötthet och utmattning.