30. Tron på straffet i graven

Imâm Ahmad bin Hanbal (rahimahullâh) sade:

”Det skall tros på straffet i graven och att detta samfund prövas i sina gravar. De kommer att frågas om tron och islam och vem som är deras Herre och profet? Munkar och Nakîr skall komma till den döde såsom Allâh (´azza wa djall) vill. Det skall betros och bekräftas.”

FÖRKLARING

Till Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs dogm hör tron på lycksaligheten i de troendes gravar och straffet i de otrognas, hycklarnas och de muslimska syndarnas gravar. Att de troende skall uppleva lycksalighet i sina gravar är sant. Att illgärningsmännen skall uppleva straff i sina gravar är också sant. Det har Allâh (tabârak wa ta´âlâ) bestämt, Han gör vad Han vill och Han dömer vad Han vill.

Graven är alltså en av paradisets trädgårdar eller också en av eldarnas avgrunder, beroende på hur handlaren har handlat i jordelivet. Det har rapporterats att den troendes grav skall utvidgas så långt ögat kan nå, att han skall få paradisets klädsel, att en dörr till paradiset skall öppnas till honom och att han skall bli tillsagd att sova. När han ser lycksaligheten i graven ber han Allâh utropa Domedagen. Dock kommer de troende att få erhålla än större lycksalighet i det efterkommande livet.

I graven förekommer även straff till hädare, hycklare och vissa muslimska syndare som straffas utefter sina brott. De skall straffas i graven och i livet efter detta. Efter att Allâh har benådat dem och medlarna medlat för dem, hamnar de i paradiset.

Det har bekräftats att illgärningsmannen skall bli frågad: Vem är din Herre? Vem är din profet? Vilken religion har du?” Då säger han: ”Öh, jag vet inte. Jag hörde människorna säga en sak och det gjorde även jag.” Då sägs det till honom: ”Du har varken vetat eller uppnått din vilja.” Sedan slås han med en järnslägga så att han blir till stoft. Därefter återupplivas han och slås på nytt så att alla skapelser, frånsett djinner och människor, hör honom. Om de hade hört honom hade de dött, vilket autentiska rapporteringar konstaterat1.

Såhär tror Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah, den räddade och stödda gruppen, på lycksaligheten och straffet i graven fram till Domedagen i nästa liv. Väl då blir de troendes belöning än större och hädarnas straff än värre. Och Allâhs nåd omfattar allt. Han (subhânah) har bestämt att Hans nåd skall omsluta de monoteistiska slavarna ehuru de har syndat. Även om de straffas för något som kan endast strykas bort i Elden, hamnar de förr eller senare i paradiset.

Mu´tazilah och Khawâridj dementerar straffet och lycksaligheten i graven. Ty de tror inte på hadîther som inte är mångfaldigt rapporterade inom dogmatiska frågor. De efterlever bara Qur’ânen och mångfaldig Sunnah. Det är en osund dogm och ett falskt påstående. Ahl-us-Sunnah praktiserar allt som är bekräftat från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), mångfaldigt återberättat och allting annat, inom dogmatiska frågor och allting annat religiöst. Det viktiga för dem är att det är bekräftat från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), ehuru det rapporteras från enkom ett håll.

1al-Bukhârî (1374) och Muslim (2871).