Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare tyckte inte om vad de hörde. De hade hoppats på att de var från Abû Sufyâns karavan som var i närheten så att de kunde anfalla den. Det var trots allt enklare än att kriga mot en grupp från Quraysh som var mycket starka och förberedda. De började slå på dem. När de fick ont sade de: ”Vi är från Abû Sufyân.” När de lät dem vara sade de: ”Vi är från Quraysh.” Efter att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var klar med bönen sade han: ”Jag svär vid Honom i Vars hand min själ är att ni slår dem när de talar sanning och låter dem vara när de ljuger.” Därefter sade han till de två: ”Berätta för mig om var Quraysh är.” De sade: ”Bakom den där sanddynan.” Han frågade: ”Hur många är de?” De svarade: ”Vi vet inte.” Han frågade: ”Hur mycket slaktar de om dagen?” De sade: ”Ibland tio, ibland nio.” Då sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”De är alltså mellan 900 och 1000 man.”1