30. Den döde gagnas inte av den levandes gråt

Det skall vetas att gråt inte gagnar den döde på något som helst sätt. Det enda som gagnar den döde är hans handlingar. al-Bukhârî och Muslim rapporterade via Anas bin Mâlik (radhiya Allâhu ´anh) att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Tre saker följer efter den döde; hans familj, hans egendom och hans handlingar. Två går tillbaka och en stannar kvar. Hans familj och egendom går tillbaka medan hans handlingar stannar kvar.”

al-Bukhârî rapporterade också:

”När en människa dör upphör hennes handlingar bortsett från tre stycken; en pågående välgörenhet, en gagnande kunskap eller en from son som ber för henne.”

Därför gagnas inte den döde av gråt och upprördhet. Ibn-ul-Djawzî sade:

”Jag såg att de flesta människorna bedrövas överdrivet mycket i samband med en olycka. Det är som om de inte vet att det är just därför som den här världen finns. Väntar den friske på något annat än på sjukdomen? Väntar den vuxne på något annat än på att bli fallfärdig? Väntar den existerande på något annat än att sluta existera?

På detta vis har människorna levt
sammanhållning och uppdelning
döda och nyfödda
glädje och sorg

Hur vacker är inte rapporteringen om mannen som kom till en av Salaf som satt och åt. Mannen sade till honom att hans broder hade dött. Då sade den andre: ”Sitt ner och ät. Jag vet det där.” Då sade mannen: ”Hur vet du det när ingen annan har sagt det till dig?” Då svarade han: ”Allâh (ta´âlâ) sade:

كُلُّ نَفْسٍ ذَآئِقَةُ الْمَوْتِ

”Varje människa skall smaka döden.”1

Det är inte sorgen som fördöms. Den hör till den naturliga läggningen. Det är den överdrivna sorgen och tillgjordheten som fördöms som att riva sönder kläder och klä sig i usla kläder i samband med en släktings bortgång, slå sig på kinderna och ha invändningar mot ödet. Detta och liknande ger inte tillbaka det förlorade. Det tyder bara på personens feghet. Istället drar man bara på sig straff och förlorar belöning.

1 3:185