3. Världens slavar

2 – Det har rapporterats autentiskt via Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Måtte guldmyntets slav förgås! Måtte silvermyntets slav förgås! Måtte Khamîsahs slav förgås! Måtte sammetstygets slav förgås! Han är nöjd om han får och missnöjd om han inte får. Måtte han förgås! Måtte han inte dra ut törnen som han sticker sig på! Tûbâ till slaven som tar tag i sin hästs tygel för Allâhs sak; han har rufsigt hår och dammiga fötter. Om han vaktar så vaktar han och om han är i eftertruppen så är han i eftertruppen. Om han ber om lov så beviljas han inte och om han medlar så bönhörs han inte.”

Hadîthen rapporteras av al-Bukhârî i kapitlet om kamp. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Måtte guldmyntets slav förgås! Måtte silvermyntets slav förgås!”

Det vill säga, uppleva elände. Han (ta´âlâ) sade:

وَالَّذِينَ كَفَرُوا فَتَعْسًا لَّهُمْ وَأَضَلَّ أَعْمَالَهُمْ

”Men elände väntar de otrogna och allt vad de har åstadkommit skall Han låta gå förlorat.”1

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Måtte Khamîsahs slav förgås! Måtte sammetstygets slav förgås!”

Khamîsah är ett svart klädesplagg med röda streck.

Han kallade dem för slavar eftersom de arbetar för dem. Till följd därav är de deras slavar. Den som arbetar för Allâhs sak är Allâhs (subhânahu wa ta´âlâ) slav. Därefter nämnde han deras typiska drag:

”Han är nöjd om han får och missnöjd om han inte får.”

Det är typiskt personen som arbetar för den här världen. Han är nöjd om han får och missnöjd om han inte får. Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) sade om hycklarna:

وَمِنْهُم مَّن يَلْمِزُكَ فِي الصَّدَقَاتِ فَإِنْ أُعْطُواْ مِنْهَا رَضُواْ وَإِن لَّمْ يُعْطَوْاْ مِنهَا إِذَا هُمْ يَسْخَطُونَ

”Det finns några bland dem som förtalar dig vad gäller offergåvorna; om något kommer på deras lott blir de belåtna men får de ingenting blir de missnöjda.”2

Den troende tackar när han får och härdar när han inte får. Han är inte missnöjd. Ty han arbetar för Allâhs sak och inte för det världsliga. Vissa vill inte ha något av det världsliga. Det fanns följeslagare som inte ville ha något världsligt. De begärde ingenting eftersom de eftersträvade bara det kommande livet. I och med att de ville slå vakt om sina handlingar och önskade sig belöning på Domedagen, ville de inte påskynda sin belöning i det här livet. De tog emellertid emot gåvor som de inte hade bett eller frågat om. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Ta av pengarna som du får utan att ha bett om dem och inte annars.”3

Den troende är likgiltig, oavsett om han får det världsliga eller inte. Det får inte honom att arbeta mindre för Allâhs sak. Han älskar ju Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kunde ge till folk som han hatade bara för att mjuka upp deras hjärtan och skydda dem mot hyckleri och avfall. Å andra sidan kunde han låta bli att ge till folk som han älskade mest och lät dem istället att lita till sin tro. Han litade på deras tro och dogm. Han visste att de inte skulle påverkas om de inte fick. Det kännetecknar den troende. Han förblir troende och övertygad oavsett om han får det jordiska eller inte. Men den jordiskt inställde är bara nöjd om han får och inte annars. Det beror på att hans nöje och missnöje beror på det jordiska.

Detta är poängen med hadîthen. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kallade dessa människor för slavar till de omnämnda sakerna trots att de är troende muslimer. Men i och med att de eftersträvar dem så är de deras slavar. Det aktuella slaveriet är avguderi, dock ett mindre sådant. Det utesluter inte dess utövare ur religionen, men det drar ned på hans Tawhîd och tro.

147:8

29:58

3al-Bukhârî (7163), Muslim (2406) och Ahmad (100).