3. Vår plikt gentemot följeslagarna

Imâm Abû Bakr ´Abdullâh bin az-Zubayr al-Humaydî (d. 219)

Usûl-us-Sunnah, sid. 61

3 – Det ska bes om nåd för alla Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare. Allâh (´azza wa djall) sade:

وَالَّذِينَ جَاؤُوا مِن بَعْدِهِمْ يَقُولُونَ رَبَّنَا اغْفِرْ لَنَا وَلِإِخْوَانِنَا الَّذِينَ سَبَقُونَا بِالْإِيمَانِ وَلَا تَجْعَلْ فِي قُلُوبِنَا غِلًّا لِّلَّذِينَ آمَنُوا رَبَّنَا إِنَّكَ رَؤُوفٌ رَّحِيمٌ

“De som kommer efter dem ber: ”Herre, ge oss Din förlåtelse och förlåt våra bröder som gått före oss i tron, och låt inte ovilja mot de troende bli kvar i våra hjärtan! Du ömmar, full av barmhärtighet!”1

Vi har bara blivit påbjudna att be om förlåtelse för dem. Den som förtalar eller nedvärderar en enda av dem, är inte upprättad på dogmen. Inte heller har han rätt till krigsbyte. Flera stycken har underrättat oss att Mâlik bin Anas har sagt:

“Allâh (ta´âlâ) fördelade krigsbytet och sade:

لِلْفُقَرَاء الْمُهَاجِرِينَ الَّذِينَ أُخْرِجُوا مِن دِيارِهِمْ وَأَمْوَالِهِمْ يَبْتَغُونَ فَضْلًا مِّنَ اللَّهِ وَرِضْوَانًا وَيَنصُرُونَ اللَّهَ وَرَسُولَهُ أُوْلَئِكَ هُمُ الصَّادِقُونَ

”Bland dem är de fattiga och utvandrarna som tvingats att lämna sina hem och sin egendom för att söka Allâhs nåd och Hans välbehag och som ger sina bidrag för Allâhs och Hans sändebuds sak. De är de som är sanningsenliga.”2

Därefter sade Han:

وَالَّذِينَ جَاؤُوا مِن بَعْدِهِمْ يَقُولُونَ رَبَّنَا اغْفِرْ لَنَا وَلِإِخْوَانِنَا الَّذِينَ سَبَقُونَا بِالْإِيمَانِ وَلَا تَجْعَلْ فِي قُلُوبِنَا غِلًّا لِّلَّذِينَ آمَنُوا رَبَّنَا إِنَّكَ رَؤُوفٌ رَّحِيمٌ

“De som kommer efter dem ber: ”Herre, ge oss Din förlåtelse och förlåt våra bröder som gått före oss i tron, och låt inte ovilja mot de troende bli kvar i våra hjärtan! Du ömmar, full av barmhärtighet!”

Den som inte bemöter dem på det sättet har inte heller rätt till krigsbyte.”3

159:10

259:8

3Sharh Usûl I´tiqâd Ahl-is-Sunnah wal-Djamâ´ah (4/1268).