3. Fastebrytande faktorer

´Allâmah ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh ar-Râdjihî

al-Mukhtasar fî Ahkâm-is-Siyâm, sid. 12-16

1 – Ätning och drickning. Den som efter den andra gryningen äter eller dricker frivilligt, medvetet och oskäligt, bryter sin fasta. Dessutom utsätter han sig för ett väldigt hot. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَكُلُواْ وَاشْرَبُواْ حَتَّى يَتَبَيَّنَ لَكُمُ الْخَيْطُ الأَبْيَضُ مِنَ الْخَيْطِ الأَسْوَدِ مِنَ الْفَجْرِ ثُمَّ أَتِمُّواْ الصِّيَامَ إِلَى الَّليْلِ

”Och ni får äta och dricka till dess den vita strimman av gryningsljuset kan urskiljas mot nattens mörker. Återuppta då fastan och håll den tills natten faller på.”1

Därtill måste han kompensera den dagen och ångra sig uppriktigt för sin synd.

2 – Samlag med hustru under dagtid i Ramadhân bryter den fastandes fasta förusatt att han gör det avsiktligt och vetande. Han måste också kompensera den dagen, ångra sig uppriktigt för synden och inte återvända till den. Han är även ålagd att sona genom att frige en slav eller fasta två månader i följd. Klarar han inte av det får han föda sextio fattiga. Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) berättade:

”En man kom till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och sade: “Allâhs sändebud! Jag har gått under!” Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Vad har orsakat din undergång?” Han svarade: ”Jag hade samlag med min hustru i Ramadhân.” Han sade: ”Kan du hitta en slav och frigöra den?” Mannen slog sig själv på halsen och sade: ”Jag svär vid Allâh att detta är den enda halsen som jag äger.” Då sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Fasta två månader i rad då.” Mannen sade: ”Vad om inte fastan fick mig att göra detta?” Det vill säga att han inte kunde undvika sin kvinna. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Kan du föda sextio fattiga?” Mannen sade: ”Allâhs sändebud! Jag svär vid Allâh att vi åt ingen kvällsmat igår.” Mannen satte sig ned. Rätt som det var kom en man med cirka 45 kg dadlar. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kallade på mannen och sade till honom: ”Ta detta och ge det till sextio fattiga.” Mannen sade: ”Skall jag ge det till någon som är fattigare än vi? Jag svär vid Allâh att det inte finns ett hushåll mellan de två lavorna som är fattigare än mitt hushåll.” Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) började skratta så att hans kindtänder syntes och sade: ”Ta det och låt din familj äta det.”2

Hadîthen bevisar att om en fastande, myndig, hemmastadd, frisk, inställd och minnesgod person har samlag under dagtid i Ramadhân, begår han en av de stora synderna, ty profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) accepterade mannens förtvivlan.

Skulle han däremot ha samlag utav glömska, så är hans fasta fortfarande giltig enligt den korrekta åsikten. Han behöver i så fall varken ta igen dagen eller sona för handlingen.

3 – Det som betraktas som mat, dryck och liknande bryter fastan. Exempel på det är näringstillförande injektion eftersom den ersätter föda. Likaså bryter blodinjektion fastan eftersom blod är resultatet av mat och dryck. Dock intas näringstillförande injektion och blodinjektion oftast av en sjukling varför han slipper fasta.

Injicerad antibiotika bryter emellertid inte fastan, oavsett om den injiceras i ven eller muskel, därför att den anses varken vara mat eller dryck eller ens ha samma inverkan som dem. Dock är det säkrast att skjuta upp på injektionen till dess att solen gått ned.

4 – Medveten och avsiktlig inandning av rökelser bryter fastan. Många lärde delar denna åsikt eftersom andningsvägarna leder till hjärnan. Skulle rökelserna däremot gå in genom näsan eller om den fastande luktar på dem oavsiktligt, består fastan eftersom handlingen är ofrivillig.

5 – Koppning bryter fastan enligt den korrekta åsikten. Thawbân (radhiya Allâhu ´anh) berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Både kopparen och den koppade har brutit fastan.”3

Shaddâd bin Aws (radhiya Allâhu ´anh) sade:

“Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kom till en man som koppades i al-Baqî´. Han höll mig i handen, efter den artonde dagen i Ramadhân, och sade: ”Både kopparen och den koppade har brutit fastan.”4

Flera följeslagare har uttalat sig i ämnet5.

Åsikten om att koppning bryter fastan antogs av flera lärde såsom Ahmad bin Hanbal, Ishâq bin Râhûyah, Abû Thawr, ´Atâ’, ´Abdur-Rahmân bin Mahdî, al-Awzâ´î, al-Hasan och Ibn Sîrîn. Likaså valdes den av Shâfi´iyyah, Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah6 och hans elev ´Allâmah Ibn-ul-Qayyim7. Däremot anser majoriteten att koppning bryter inte alls fastan. Den åsikten delades av Mâlik, ash-Shâfi´, Abû Hanîfah och vissa följeslagare och efterföljare.

6 – Kräkning. Den korrekta åsikten är att avsiktlig, till skillnad från spontan och oavsiktlig, kräkning bryter fastan. Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som kräks är inte skyldig att ta igen dagen. Den som kräks avsiktligt är skyldig att ta igen dagen.”8

Ibn al–Mundhir sade:

“De lärde är enade om att den som kräks avsiktligt bryter sin fasta.”9

12:187

2al-Bukhârî (6711) och Muslim (1111).

3Abû Dâwûd (2367), at-Tirmidhî (774), Ibn Mâdjah (1679) och Ahmad (15866). Autentisk enligt al-Albânî i ”Irwâ’-ul-Ghalîl” (931).

4Abû Dâwûd (2369). Autentiserad av flera imamer, däribland Ahmad, Ishâq, al-Bukhârî, ´Alî al-Madînî och ad-Dârimî.

5 Se “Tahdhib as-Sunan” (3/511).

6Madjmû´-ul-Fatâwâ (25/252).

7 I´lâm-ul-Muwaqqi´în ´an Rabb-il-´Âlamîn (2/26).

8 Abû Dâwûd (2380), at-Tirmidhî (720) och Ibn Mâdjah (1676). Autentisk enligt bin Khuzaymah, Ibn Hibbân och al-Hâkim.

9al-Idjmâ´ (49/126).