3. Den som lever upp till Tawhîd träder in i paradiset utan räkenskap

Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) sade:

1 – Allâh (ta´âlâ) sade:

إِنَّ إِبْرَاهِيمَ كَانَ أُمَّةً قَانِتًا لِلّهِ حَنِيفًا وَلَمْ يَكُ مِنَ الْمُشْرِكِينَ

”Ibrâhîm var en föregångsman och, i sin rena, ursprungliga tro, ett exempel. Han böjde sig under Allâhs vilja och var inte en sådan som ger avgudar sin dyrkan.”1

2 –

وَالَّذِينَ هُم بِرَبِّهِمْ لَا يُشْرِكُونَ

”… och de som inte sätter något vid sin Herres sida.”2

3 – Husayn bin ´Abdir-Rahmân sade:

”Jag var hos Sa´îd bin Djubayr när han sade: ”Vem av er såg stjärnfallet härom natten?” Jag sade: ”Jag.” Därefter sade jag: ”Det var inte så att jag bad. Jag hade blivit stucken.” Han sade: ”Vad gjorde du åt saken?” Jag sade: ”Jag botade mig.” Han sade: ”Vad fick dig att göra det?” Jag sade: ”En hadîth som ash-Sha´bî berättade för oss.” Han sade: ”Vad berättade han för er?” Jag sade: ”Han berättade för oss från Buraydah bin al-Husayb som sade: ”Bot skall endast tillämpas i samband med det onda ögat och feber.” Han sade: ”Den som handlar utmed det han har hört har gjort bra i från sig. Däremot berättade Ibn ´Abbâs för oss att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Samfunden visades upp för mig. Jag såg en profet tillsammans med en grupp. Jag såg en profet tillsammans med en man och två män. Jag såg en profet utan någon. Rätt som det var lyftes en väldig folkmassa upp åt mig. Jag trodde att den var mitt samfund, men det sades till mig: ”Det är Mûsâ och hans samfund.” Jag fick då syn på en väldig folkmassa. Det sades till mig: ”Det är ditt samfund och med dem finns 70.000 personer som träder in i paradiset utan räkenskap eller straff.” Sedan reste han sig upp och gick hem. Människorna började diskutera om dem. Vissa av dem sade: ”De är förmodligen Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare.” Andra sade: ”De är förmodligen de som är födda i islam och har aldrig satt någon vid Allâhs sida.” De nämnde olika alternativ. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kom ut till dem varpå de underrättade honom om det. Han sade då: ”Det är de som inte ber om bot, botar sig med bränning eller tror på vidskepelser och som förlitar sig på sin Herre.” ´Ukâshah bin Mihsan reste sig upp och sade: ”Be Allâh låta mig tillhöra dem.” Han sade: ”Du tillhör dem.” Då reste sig en annan man upp och sade: ”Be Allâh låta mig tillhöra dem.” Han sade: ”´Ukâshah hann före dig.”3

FÖRKLARING

Att leva upp till Tawhîd innebär att filtrera den på avguderi, innovationer och synder. Den som gör det träder in i paradiset utan räkenskap och straff. Större avguderi annullerar Tawhîd medan mindre avguderi annullerar den obligatoriska fulländningen. Innovationer och synder påverkar Tawhîd negativt och reducerar dess belöning.

1 – Allâh (ta´âlâ) sade:

إِنَّ إِبْرَاهِيمَ كَانَ أُمَّةً قَانِتًا لِلّهِ حَنِيفًا وَلَمْ يَكُ مِنَ الْمُشْرِكِينَ

”Ibrâhîm var en föregångsman och, i sin rena, ursprungliga tro, ett exempel. Han böjde sig under Allâhs vilja och var inte en sådan som ger avgudar sin dyrkan.”4

Allâh beskrev Sin älskade tjänare Ibrâhîm med väldiga egenskaper. Det tyder på hans fulländade Tawhîd och tro. Vad som tyder på det är följande:

1 –

إِنَّ إِبْرَاهِيمَ كَانَ أُمَّةً

”Ibrâhîm var en föregångsman…”

Det betyder att han var ensam om att kalla till det goda och att han gjorde det tålmodigt. Så förklarar de lärda det. Han kallade till sanningen och höll stabilt fast vid den när alla andra människor var vilsna. Dessa två faktorer fanns i Ibrâhîm. Han var helt ensam om att följa sanningen. Ingen annan var med honom. Trots det kallade han till sanningen helt ensam.

2 –

قَانِتًا لِلّهِ

”Han böjde sig under Allâhs vilja…”

Det vill säga att han alltid lydde Allâh och gjorde goda handlingar. Han lydde alltid och endast Allâh allena. Han dyrkade alltså ingen annan än Honom.

3 –

حَنِيفًا

”… i sin rena, ursprungliga tro…”

Det vill säga att han vände sig till Allâh. Han vände alla gudomar ryggen för att endast dyrka Allâh (´azza wa djall). Därefter underströk Han det hela med:

وَلَمْ يَكُ مِنَ الْمُشْرِكِينَ

”… och var inte en sådan som ger avgudar sin dyrkan.”

Han skiljde sig från dem i sin troslära, sina handlingar, sina ord och sin bostad. En muslim måste vara på den raka vägen och leva upp till sin Tawhîd. Han får inte blandas med idoldyrkarna och utöka deras antal. Via dessa egenskaper fullbordade Ibrâhîm (´alayhis-salâtu was-salâm) sin Tawhîd.

2 –

وَالَّذِينَ هُم بِرَبِّهِمْ لَا يُشْرِكُونَ

”… och de som inte sätter något vid sin Herres sida.”5

Detta hör till monoteisternas och de troendes drag. De dyrkar uppriktigt endast Allâh. De blandar inte sin dyrkan med avguderi. De dyrkar Allâh och bävar för Honom. Det är en fullkomlig Tawhîd. Om Ibrâhîm (´alayhis-salâm) levde upp till Tawhîd gjorde vår profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) det än mer. Ty han var den frommaste och ärligaste människan mot Allâh.

3 – Husayn bin ´Abdir-Rahmân sade:

”Jag var hos Sa´îd bin Djubayr när han sade: ”Vem av er såg stjärnfallet härom natten?” Jag sade: ”Jag.” Därefter sade jag: ”Det var inte så att jag bad. Jag hade blivit stucken.” Han sade: ”Vad gjorde du åt saken?” Jag sade: ”Jag botade mig.” Han sade: ”Vad fick dig att göra det?” Jag sade: ”En hadîth som ash-Sha´bî berättade för oss.” Han sade: ”Vad berättade han för er?” Jag sade: ”Han berättade för oss från Buraydah bin al-Husayb som sade: ”Bot skall endast tillämpas i samband med det onda ögat och feber.” Han sade: ”Den som handlar utmed det han har hört har gjort bra i från sig. Däremot berättade Ibn ´Abbâs för oss att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Samfunden visades upp för mig. Jag såg en profet tillsammans med en grupp. Jag såg en profet tillsammans med en man och två män. Jag såg en profet utan någon. Rätt som det var lyftes en väldig folkmassa upp åt mig. Jag trodde att den var mitt samfund, men det sades till mig: ”Det är Mûsâ och hans samfund.” Jag fick då syn på en väldig folkmassa. Det sades till mig: ”Det är ditt samfund och med dem finns 70.000 personer som träder in i paradiset utan räkenskap eller straff.” Sedan reste han sig upp och gick hem. Människorna började diskutera om dem. Vissa av dem sade: ”De är förmodligen Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare.” Andra sade: ”De är förmodligen de som är födda i islam och har aldrig satt någon vid Allâhs sida.” De nämnde olika alternativ. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kom ut till dem och då berättade de för honom om det. Han sade då: ”Det är de som inte ber om bot, botar sig med bränning eller tror på vidskepelser och som förlitar sig på sin Herre.” ´Ukâshah bin Mihsan reste sig upp och sade: ”Be Allâh låta mig tillhöra dem.” Han sade: ”Du tillhör dem.” Då reste sig en annan man upp och sade: ”Be Allâh låta mig tillhöra dem.” Han sade: ”´Ukâshah hann före dig.”6

Hans ord ”Det var inte så att jag bad” hörde till Salafs drag. De var rädda för att framhäva sina handlingar för att inte falla i ögontjäneri och självberöm.

Hans ord ”Jag hade blivit stucken” tyder på att han blivit stucken av en skorpion, orm eller dylikt.

Hans ord ”Jag botade mig” tyder på att han bad någon annan bota honom. Allâh gagnar stick med bot.

Hans ord ”Vad fick dig att göra det?” är en fråga om bevis för hans agerande. Så var Salaf och deras studier och strävan efter bevis.

Hans ord ”… från Buraydah bin al-Husayb” innebär att hadîthen rapporteras av Buraydah och att den rapporteras från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).

Hans ord ”Den som handlar utmed det han har hört har gjort bra i från sig” bevisar att han handlade utmed kunskap och inte utmed okunnighet eller i motsats till det som han har lärt sig.

Hans ord ”Bot skall endast tillämpas i samband med det onda ögat och feber” bevisar att den som drabbas av skorpion- eller ormsting eller andra sjukdomar får bota sig själv och be andra att bota en. Hadîthen är inte begränsad vid det omnämnda. De lärda tolkar den som en prioritering och att inget botar det onda ögat och febern som bot. Det finns hadîther som tillåter bot i samband med annat än bara det onda ögat och febern. Exempel på det är hadîthen:

”Bot är tillåten så länge den inte är avguderi.”7

Det har även bekräftats att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) botade och blev botad. Det bevisar att det är tillåtet och att det är okej att gagna de sjuke och läsa Qur’ân-verser över honom.

Hans ord ”… onda ögat och feber” står för ögarens öga, blick och honom själv medan febern är relaterad till orm- och skorpionsting.

Denna bot är nyttig enligt Uppenbarelse och erfarenhet. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som klarar av att gagna sin broder med något får göra det.”8

Det är bättre att inte be om bot. Det är dock tillåtet vid behov. Därför bad profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om bot för Dja´fars barn och sade till deras moder Asmâ’ när de hade blivit drabbade av det onda ögat:

”Be om bot för dem.”9

Sedan nämnde Sa´îd vad som är bättre än bön om bot och rapporterade hadîthen från Ibn ´Abbâs.

Profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord ”Samfunden visades upp för mig” sades enligt den korrekta åsikten under den nattliga resan.

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade ”Jag såg en profet utan någon”. Vissa profeter dödades av sina samfund. Det bevisar att endast ett fåtal människor följer sanningen. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَمَا أَكْثَرُ النَّاسِ وَلَوْ حَرَصْتَ بِمُؤْمِنِينَ

”De flesta människor uppnår inte tron, hur mycket du än önskar det.”10

Profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord ”Det är Mûsâ och hans samfund” bevisar Mûsâs dygd och att många israeliter besvarade honom.

Profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord ”Jag fick då syn på en väldig folkmassa” och i en annan formulering ”Jag fick då syn på en väldig folkmassa som täckte horisonten” och ”Jag fick då syn på en väldig folkmassa som täckte den avlägsna horisonten” bevisar detta samfunds väldighet och att det har flest anhängare. Ty de är det sista samfundet och deras profet är den siste profeten. De kommer att utgöra halva paradiset befolkning eller till och med två tredjedelar, vilket nämns i hadîthen.

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade ”… med dem finns 70.000 personer…”. I andra hadîther nämns det att med varenda av dessa 70.000 kommer 70.000 som träder in i paradiset utan räkenskap11 just för att deras gudsfruktan, tro och rättfärdighet är fullkomlig. Ju mer rättfärdig en tjänare är desto enklare träder han in i paradiset.

Hans ord ”Människorna började diskutera om dem” betyder att de diskuterade om deras egenskaper och vilka de var. Däri finns bevis för att det är föreskrivet att forska, studera och granska texterna för kunskapens skull.

Profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord ”Det är de som inte ber om bot” betyder att de inte frågar andra om de kan bota dem. Det bevisar att det är bättre att inte be människorna om något inklusive bot. Han förbjöd det emellertid inte. Det är bara bättre att inte göra det. Vid behov är det okej att be om behandling och det är bättre att inte be om det om det inte är behövligt.

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade ”… botar sig med bränning…”. Det är bättre att låta bli om det inte finns något behov av det då det är en typ av tortyr. Om det går att bota sig med en annan medicin är det bättre att göra det. Skulle det finnas behov av den är den inte förhatlig att användas baserat på hadîthen:

”Tillfrisknandet ligger i tre saker; bränning med eld, honung och koppning.”

I en formulering sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Jag förbjuder mitt samfund bränning med eld.”12

Detta förbud innebär dock att det är föraktfullt och inte olovligt. Därför botade sig vissa följeslagare med bränning när de hade blivit sjuka. Det är alltså tillåtet vid behov men bättre med en annan medicinering. Detta är nämligen också ett av dragen hos de 70.000. Det är som sagt tillåtet vid behov.

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade ”… eller tror på vidskepelser…”. Vidskepelser är avguderi. Vidskepelser innebär att man blir skrockfull när man ser eller hör något så att man låter bli att göra något planerat. Det är en förbjuden synd. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Vidskepelser är avguderi.”13

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade också:

”Den får inte hindra en muslim.”14

Likaså sade han:

”Om någon av er ser något som han föraktar skall han säga: ”Allâh! Ingen annan än Du frambringar det goda. Ingen annan än Du avvärjer det onda. Det finns ingen rörelse eller styrka förutom via Dig.”15

Det goda är gåvor och det onda är olyckor och motgångar. Dessutom sade han boten för vidskepelser är att säga:

”Allâh! Det finns ingen godhet bortsett från Din godhet. Det finns inget öde bortsett från Ditt öde. Det finns ingen sann gud utom Du.”16

Profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord ”… och som förlitar sig på sin Herre…” betyder att de förlitar sig på Allâh. De överlämnar sina liv till Honom. Så är deras tillstånd. De förlitar sig på Allâh och litar på Honom. De vet att inget annat än det som Han har bestämt kommer att ske dem. Därtill undviker de all form av idoldyrkan och alla föraktfullheter som bränning och bön om bot bara för att de litar på Honom, beror på Honom och önskar att ha en fullkomlig och sund religion.

Dessa är dragen som de 70.000 tusen har. Det är de som utför plikterna, lämnar förbuden och idoldyrkan, förlitar sig på Allâh och överlämnar allt till Allâh samtidigt som de själva tar till sig lovliga tillvägagångssätt för uppehälle, affärer och medicinering. De lämnar det som får dem att vara i behov av andra människor som bön om bot och form av tortyr så länge de inte är nödställda. De lämnar flera lovliga saker bara för att de är nedsättande. Till följd därav kommer Allâh att föra in dem i paradiset utan räkenskap eller straff.

KURIOSUM

Bot utan förfrågan är tillåten. Om boten är förknippad med förfrågan är det bättre att avstå så länge det inte är behövligt. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Bot är tillåten så länge den inte är avguderi.”

Bot är tillåten förutsatt att tre villkor uppfylls:

1 – Den skall vara på ett begripligt språk.

2 – Den skall inte bestå av några förbjudna faktorer.

3 – Den skall utföras utav hopp om att Allâh skänker tillfrisknandet. Det skall alltså inte bara förlitas på själva boten.

I detta fall är boten tillåten.

Likaså är bränningen tillåten vid behov. Det är dock bättre att undvika den därför att den är en form av tortyr.

Alla andra skäl är oundvikliga. Det måste ätas och drickas. Uppehället måste sökas. Plikterna måste utföras och synderna måste undvikas för att en person skall komma in i paradiset. Lovliga, men ändå nedsättande, skäl som bränning och bön om bot är bättre att undvika.

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade ”´Ukâshah hann före dig” för att inte den oberättigade skulle be om samma sak. De lärda använder sig av denna hadîth för att bevisa att det är tillåtet att ursäkta sig för att förhindra något negativt utan att nedvärdera och förödmjuka någon.

Det är tillåtet att bota sig själv och det är bättre att inte be någon bota en. Det är okej att be ens broder be för en. Det nämns i hadîthen:

”Glöm inte att be för oss.”17

Det är föreskrivet att hålla sig borta från allt skadligt däribland en sjuk person som bär på en smittsam sjukdom. Han skall hålla sig borta från honom. Det nämns i hadîthen:

”Sjuklingen skall inte komma till den friske.”18

Det är dock tillåtet att göra det om personen litar på Allâh och förlitar sig på Honom utav sin klara tro. Det har bekräftats att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) satt och åt med en spetälsk och sade:

”Ät i Allâhs namn utav tillit i Allâh.”19

Det är också tillåtet att läsa över vatten och spotta i det. Det har bekräftats att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) spottade i Thâbit bin Qays vatten20. Läsningen skall utgöra det man klarar av att läsa ur Qur’ânen.

116:120

223:59

3al-Bukhârî (5705) och Muslim (220).

416:120

523:59

6al-Bukhârî (5705) och Muslim (220).

7Muslim (2200) och Abû Dâwûd (3886).

8Muslim (2199) och Ahmad (13819).

9Muslim (2198) och Ahmad (14163).

1012:103

11Ahmad (22). Autentisk enligt al-Albânî i ”Sahîh-ul-Djâmi´” (1057).

12al-Bukhârî (5681) och Muslim (2205).

13Abû Dâwûd (3910), Ibn Mâdjah (3538) och Ahmad (3687). Autentisk enligt al-Albânî i ”Sahîh-ul-Djâmi´” (3960).

14Abû Dâwûd (3919). Svag enligt al-Albânî i ”Silsilat-ul-Ahâdîth adh-Dha´îfah (1619).

15Abû Dâwûd (3919). Svag enligt al-Albânî i ”Silsilat-ul-Ahâdîth adh-Dha´îfah (1619).

16Ahmad (7045). God enligt Shu´ayb al-Arnâ’ût i ”Musnad Ahmad”.

17Ahmad (195), Abû Dâwûd (1498) och Ibn Mâdjah (2894). Svag enligt al-Albânî i ”Dha´îf-ul-Djâmi´ (14425).

18al-Bukhârî (5771) och Muslim (2221).

19Abû Dâwûd (3925), at-Tirmidhî (1817) och al-Hâkim (7196). Svag enligt al-Albânî i ”Dha´îf Sunan at-Tirmidhî” (307).

20Abû Dâwûd (3885). Svag enligt al-Albânî i ”Dha´îf Sunan Abî Dâwûd” (836).