3. Den första principen

Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) sade:

Den första principen handlar om att du skall veta att hedningarna som Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bekrigade bekräftade att Allâh (ta´âlâ) är Skaparen, Försörjaren och Upprätthållaren. Trots det var de inte muslimer. Beviset för det är Hans (ta´âlâ) ord:

قُلْ مَن يَرْزُقُكُم مِّنَ السَّمَاء وَالأَرْضِ أَمَّن يَمْلِكُ السَّمْعَ والأَبْصَارَ وَمَن يُخْرِجُ الْحَيَّ مِنَ الْمَيِّتِ وَيُخْرِجُ الْمَيَّتَ مِنَ الْحَيِّ وَمَن يُدَبِّرُ الأَمْرَ فَسَيَقُولُونَ اللّهُ فَقُلْ أَفَلاَ تَتَّقُونَ

”Säg: ”Vem förser er med det i himlen och på jorden som ni behöver för er försörjning? Vem har makten över hörsel och syn? Vem låter livet spira ur det som är dött och låter döden stiga fram ur det levande? Och vem styr skapelsens ordning?” På detta kommer de att svara: ”Allâh.” Och du skall säga: ”Skall ni då inte frukta?”1

FÖRKLARING

Den första principen handlar om att du skall veta att hedningarna som sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och följeslagarna (radhiya Allâhu ´anhum) bekrigade bekräftade Tawhîd-ur-Rubûbiyyah. De bekräftade alltså att Allâh har skapat dem, försörjt dem och upprätthållit deras liv. De betvivlade inte det. Idag tror ignoranta muslimer att bara den bekräftelsen är tillräcklig. De anser att det räcker att man tror på att Allâh är Skaparen, Försörjaren och Herren. Det är okunskap. På så sätt var hedningarna kunnigare än de. Det räcker inte att bara anse att Allâh är Herren, Skaparen och Försörjaren. Det gjorde ju även hedningarna. Han (ta´âlâ) sade:

وَلَئِن سَأَلْتَهُم مَّنْ خَلَقَهُمْ لَيَقُولُنَّ اللَّهُ فَأَنَّى يُؤْفَكُونَ

”Och om du frågar dem, vem som har skapat dem, svarar de helt visst: ”Allâh.” Hur förvirrade är inte deras begrepp!”2

وَلَئِن سَأَلْتَهُم مَّنْ خَلَقَ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ وَسَخَّرَ الشَّمْسَ وَالْقَمَرَ لَيَقُولُنَّ اللَّهُ فَأَنَّى يُؤْفَكُونَ

”Och om du frågar dem: ”Vem är det som har skapat himlarna och jorden och underordnat solen och månen?” svarar de säkerligen: ”Allâh.” Hur förvirrade är inte deras begrepp!”3

Hedningarna bekräftade alltså detta:

قُلْ مَن يَرْزُقُكُم مِّنَ السَّمَاء وَالأَرْضِ أَمَّن يَمْلِكُ السَّمْعَ والأَبْصَارَ وَمَن يُخْرِجُ الْحَيَّ مِنَ الْمَيِّتِ وَيُخْرِجُ الْمَيَّتَ مِنَ الْحَيِّ وَمَن يُدَبِّرُ الأَمْرَ فَسَيَقُولُونَ اللّهُ فَقُلْ أَفَلاَ تَتَّقُونَ

”Säg: ”Vem förser er med det i himlen och på jorden som ni behöver för er försörjning? Vem har makten över hörsel och syn? Vem låter livet spira ur det som är dött och låter döden stiga fram ur det levande? Och vem styr skapelsens ordning?” På detta kommer de att svara: ”Allâh.” Och du skall säga: ”Skall ni då inte frukta?”

Skall ni inte frukta när ni ändå vet detta? Skall ni inte sluta avguda med Allâh och istället dyrka Honom allena och följa sanningen? De visste alltså detta. De bekräftade det. Trots det var de inte muslimer. De gagnades inte av att bekräfta det. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) stred mot dem därför att de inte dyrkade Allâh allena. De avgudade al-Lât, al-´Uzzâ, Manâh och många andra idoler med Allâh.

Tawhîd handlar om att dyrka Allâh allena och tro på att bara Han har rätt att dyrkas och ingen annan. Vad som klargör det för dig är att dessa hedningar sade att de endast tillbad och vände sig till idolerna för positionens och medlingens skull. Det tas upp i den andra principen.

110:31

243:87

329:61