3. Allâhs evighet

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

al-´Aqîdah at-Tahâwiyyah – Sharh wa Ta´lîq, sid. 11-12

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

3 – Ingenting är omöjligt för Honom.

4 – Det finns ingen sann gud utom Han.

5 – Han är evig utan början, ändlös utan slut.

FÖRKLARING

Vet att Allâh (ta´âlâ) inte heter den Evige (القديم). Det är en term som skolastiker brukar. Enligt arabiskan åsyftar (القديم) något som föregås av något annat, det vill säga något gammalt. Det brukas för att säga att något föregås av något annat, inte att det inte föregås av något. Exempelvis sade Allâh (ta´âlâ):

وَالْقَمَرَ قَدَّرْنَاهُ مَنَازِلَ حَتَّى عَادَ كَالْعُرْجُونِ الْقَدِيمِ

“Och månen, för vilken Vi har föreskrivit faser tills den blir lik den vissna, krökta stjälken till en dadelklase.”1

Det vill säga till dess att en nymåne infaller. När den efterträds av en nymåne, betraktas den tidigare som gammal (قديم), fastställde Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah i ”Madjmû´-ul-Fatâwâ”2 och Ibn Abîl-´Izz i sin förklaring. Dock sade Shaykh Ibn Mâni´ (rahimahullâh):

Han (subhânah) beskrivs med evighet i form av besked. Ibn-ul-Qayyim sade:

Det är högre i tak när det kommer till besked än vad det är med egenskaper som måste vara bevisade.”34

Förmodligen är det Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyahs (rahimahullâh) utgångspunkt när han brukar det namnet ibland.

136:39

2Se ”Madjmû´-ul-Fatâwâ” (1/245).

3Badâ’i´-ul-Fawâ’id (1/162).

4Hâshiyah ´alâ al-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 18-21 .