29. Varning för den faderlöses egendom

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

I´ânat-ul-Mustafîd bi Sharh Kitâb-it-Tawhîd, sid. 36-37

Därpå sade Allâh (´azza wa djall):

وَلاَ تَقْرَبُواْ مَالَ الْيَتِيمِ إِلاَّ بِالَّتِي هِيَ أَحْسَنُ

”Och närma er inte den faderlöses egendom – om det inte är fråga om att föröka den.”1

Det är också en grav synd att orättvist ta den faderlöses egendom. Ett faderlöst barn är ett minderårigt barn som förlorar sin fader. Så om barnet är könsmoget och förlorar sin fader, räknas det inte som faderlöst. Inte heller räknas det som faderlöst om det bara förlorar sin moder. Ty fadern lever fortfarande och det är han som ser efter barnet, försörjer barnet, uppfostrar barnet, uppföljer barnet och skyddar barnet. Barnet är i behov av någon som bistår det, skyddar det, uppfostrar det och försvarar det. Barnet är ju svagt. Till detta hör att barnets egendom bevaras. Barnets ålder och faderlöshet ska inte missbrukas, barnet kan inte heller försvara sig självt. Därför sade Allâh (subhânahu wa ta´âlâ):

وَابْتَلُواْ الْيَتَامَى حَتَّىَ إِذَا بَلَغُواْ النِّكَاحَ فَإِنْ آنَسْتُم مِّنْهُمْ رُشْدًا فَادْفَعُواْ إِلَيْهِمْ أَمْوَالَهُمْ وَلاَ تَأْكُلُوهَا إِسْرَافًا وَبِدَارًا أَن يَكْبَرُواْ وَمَن كَانَ غَنِيًّا فَلْيَسْتَعْفِفْ وَمَن كَانَ فَقِيرًا فَلْيَأْكُلْ بِالْمَعْرُوفِ فَإِذَا دَفَعْتُمْ إِلَيْهِمْ أَمْوَالَهُمْ فَأَشْهِدُواْ عَلَيْهِمْ وَكَفَى بِاللّهِ حَسِيبًا

”Och sätt de faderlösa på prov fram till dess de når giftasvuxen ålder, och om ni finner dem förståndiga, överlämna då deras egendom till dem; slösa inte bort den innan de vuxit upp. Den förmögne skall inte röra den, men den fattige får dra fördel av den med måtta. Och när ni överlämnar deras egendom till dem, gör detta i närvaro av vittnen; men Allâh håller bäst räkning på allt.”2

إِنَّ الَّذِينَ يَأْكُلُونَ أَمْوَالَ الْيَتَامَى ظُلْمًا إِنَّمَا يَأْكُلُونَ فِي بُطُونِهِمْ نَارًا وَسَيَصْلَوْنَ سَعِيرًا

”De som med orätt tillägnar sig de faderlösas egendom fyller sin buk med eld; de kommer att plågas i ett flammande bål!”3

Allâh sade inte att vi inte ska använda den faderlöses egendom; Han sade:

وَلاَ تَقْرَبُواْ مَالَ الْيَتِيمِ

”Och närma er inte den faderlöses egendom…”

Det vill säga att ni inte ens ska göra det som leder till att den används. Då är det än allvarligare att använda den.

إِلاَّ بِالَّتِي هِيَ أَحْسَنُ

”… om det inte är fråga om att föröka den.”

Det vill säga förutom om syftet är att gagna den faderlöse. Exempel på det är att barnets egendom används till handel så att den kan växa till sig ytterligare.

16:152

24:6

34:10