29. Muhammad Surûrs Takfîr på homosexuella
Fråga 29: Muhammad Surûr Zayn-ul-´Âbidîn säger i sin bok ”Manhadj-ul-Anbiyâ’ fîd-Da´wah ilâ Allâh”:
”Lûts samfund hade inte gagnats om de hade uttalat trosbekännelsen och samtidigt vidhållit vid sina synder.”1
Vad säger ni om det utlåtandet?
Svar: Det är falskt2. Homosexualitet är tveklöst ett brott och en grav synd, men den är inte otro. Den som ångrar sig inför Allâh (´azza wa djall) för avguderi och låter bli att avguda samtidigt som han faller i homosexualitet, har gjort en grav synd. Han har emellertid inte hädat. Om Lûts folk hade dyrkat endast Allâh (´azza wa djall) och inte avgudat någon vid Hans sida och därtill vidhållit vid homosexualiteten, så hade de varit syndiga. Antingen hade Allâh straffat dem i det här livet eller i nästa eller också hade Han förlåtit dem. De hade dock inte varit otrogna. Allâh (ta´âlâ) sade:
إِنَّ اللّهَ لاَ يَغْفِرُ أَن يُشْرَكَ بِهِ وَيَغْفِرُ مَا دُونَ ذَلِكَ لِمَن يَشَاء وَمَن يُشْرِكْ بِاللّهِ فَقَدْ ضَلَّ ضَلاَلاً بَعِيدًا
”Allâh förlåter inte den som avgudar vid Hans sida, men Han förlåter den Han vill hans mindre synder; den som avgudar vid Allâhs sida har drivit synden till dess yttersta gräns.”3
Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade i den autentiska hadîthen:
”På Domedagen kommer Allâh att befalla den som hade ett senapsfrös vikt av tro i hjärtat att lämna Elden.”4
Det vill säga de syndiga monoteisterna som hamnar i helvetet på grund av sina synder. De kommer att straffas och sedan lämna helvetet tack vare sin monoteism och troslära. En monoteist förblir inte i helvetet. Det är också möjligt att Allâh förlåter honom så att han inte inträder helvetet alls. Sådär uttalar sig bara en ignorant. Det är det bästa vi kan betrakta honom som.
Okunnighet är en svår sjukdom. Många kallare lider av den idag. De kallar till Allâhs religion okunnigt. Följaktligen gör de Takfîr på människorna orättfärdigt och nonchalerar Tawhîd5. Titta bara på den här ignoranten! Han nonchalerar trosläran och blåser upp homosexualiteten. Vad är värre? Är avguderi värre än homosexualitet?
1Sid. 170
2Shaykh Muhammad Amân al-Djâmî (rahimahullâh) sade:
”Måhända många ungdomar inte förstår vad det betyder. Det betyder att personen som ständigt syndar utan att ångra sig gagnas inte av sin eventuella tro. Så om en hedning som gör grava synder, liksom otukt och homosexualitet, besvarar kallaren och börjar tro, så gagnas han inte av den tron så länge han gör den synden. Med andra ord annullerar synden tron. Med andra ord är syndaren inte troende.
Vems lära är det? Det är Khawâridjs lära. Vad kallar den här kallaren i London och hans trosfränder till? De kallar till Khawâridjs lära. De vill grunda ett land utmed Khawâridjs lära. Det är Khawâridj som säger att den store syndaren som dör innan han ångrar sig dör i egenskapen av en hedning och gagnas inte av sin tro. Khawâridj är de som gjorde uppror mot och Takfîr på ´Alî bin Abî Tâlib (radhiya Allâhu ´anh).” (Kassettbandet vari Muhammad Surûr Zayn-ul-´Âbidîn avvisas)
34:116
4al-Bukhârî (22).
5En av dem sade när han nonchalerade Tawhîd-studier som profeterna och sändebuden kallade sina samfund till i långa år:
”Tawhîd och Allâhs (ta´âlâ) suveräna rättighet till dyrkan är den viktigaste och mest grundläggande frågan som finns. Alla profeter kallade till den…. Den är enkel och klar och okomplicerad. Alla begriper den… En del av underlättnaden är den underlättade trosläran. Det betyder att du kan förklara trosläran för varenda människa på ungefär tio minuter så att hon förstår och begriper den hur lätt som helst.” (Hâkadhâ ´allam-al-Anbiyâ’, sid. 43-44)
Om det verkligen är så, kan man undra varför Sayyid Qutb, Hasan al-Bannâ och deras anhängare förfelade i trosläran och missförstod Tawhîd efter tio år, än mindre efter tio minuter. Varför inleder vissa av er sina föreläsningar genom att be hans blod och hjärta om hjälp?
Om det verkligen är så, kan man undra varför Allâh skickade sändebuden efter varandra och lät Nûh (´alayhis-salâm) kalla sitt samfund till Tawhîd i 950 år:
وَمَا آمَنَ مَعَهُ إِلاَّ قَلِيلٌ
”De som delade hans tro var nämligen bara ett fåtal.” (11:40)
Om det verkligen är så, kan man undra varför Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kallade till Tawhîd i tretton år i Makkah. Varför upprepade han i varje fredagspredikan:
”Jag varnar er för nyheter, ty varje nyhet är en innovation och varje innovation är en villfarelse och varje villfarelse är i Elden.”? (Muslim (867))
Varför sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) på sin dödsbädd:
”Må Allâh förbanna judarna och de kristna. De gjorde sina profeters gravar till böneplatser.”? (al-Bukhârî (1265))
På väg till Hunayn sade vissa följeslagare till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):
”Allâhs sändebud! Låt oss hänga vapnen i trädet liksom de hänger vapnen i träd.” (Ibn Hibbân (6702))
Varför nöjde sig inte dessa araber (som förstod och bemästrade det arabiska språket bättre än andra) med tio minuter eller tio eller tjugo dagar som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tillbringade med dem efter Erövringen och före Hunayn?
Således skall kallarna och andra vara medvetna om att Tawhîd-studier är väldigt viktiga och än viktigare att repetera dem. Det vittnar vardagen och historian om. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vittnade också om det när han sade:
”Vart hundrade år skickar Allâh någon som reformerar det här samfundets religion.” (Abû Dâwûd (4291). Se ”Fath-ul-Bârî” (13/295))
Om det hade varit så lätt att lära ut Tawhîd skulle Allâh inte skickat någon som reformerar det förlorade av religionen – och det mesta som människorna har förlorat är Tawhîd.