Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Djilbâb-ul-Mar’ah al-Muslimah, sid. 80-81

I Allâhs (ta´âlâ) ord:

وَلَا يَضْرِبْنَ بِأَرْجُلِهِنَّ لِيُعْلَمَ مَا يُخْفِينَ مِن زِينَتِهِنَّ

”Och låt dem inte gå med svajande gång för att dra uppmärksamheten till sina dolda behag.”

finns bevis för att kvinnor måste täcka sina ben, annars hade de kunnat visa sina dolda behag, det vill säga ankelkedjor, och därmed inte behövt gå med svajande gång. Det går ju inte eftersom det går emot föreskriften. Sådana synder fanns inte på sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid. Således var de tvungna att gå med svajande gång för att männen skulle veta vad de döljer av behag varvid Allâh (ta´âlâ) förbjöd dem det. Baserat på detta sade Ibn Hazm:

”Det bevisar att ben och vader ska döljas och får inte visas.”1

Sunnah intygar det via Ibn ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ) som berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”På Domedagen kommer Allâh inte att titta på personen som släpade på sina kläder utav högfärdighet.” Umm Salamah: ”Hur skall kvinnorna göra med sina släp?” Han sade: ”De får låta dem vara en tvärhand långa2.” Hon sade: ”Då kommer deras fötter att synas.” Då sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”De får låta dem vara en aln långa och inte mer.”3

Hadîthen bevisar att kvinnor får släpa på sina kläder eftersom det täcker dem bättre. al-Bayhaqî sade:

”Det bevisar att hon måste täcka sina fötter.”4