29. Ignorantens ursäkt enligt Ibn Taymiyyah

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Sharh Kashf-ish-Shubuhât, sid. 39-40

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade:

”Jag hör till dem som varnar mest för att beskylla en individ för otro, synd eller olydnad. De som sitter med mig vet det. Det enda undantaget är om man vet att individen har fått reda på ett bevis från Budskapet vars motsättare blir otrogen, syndig eller olydig. Jag bekräftar att Allâh (ta´âlâ) har förlåtit detta samfunds fel. Dessa fel omfattar såväl verbala sakfrågor som praktiska. Salaf har alltid diskuterat många av dessa sakfrågor utan att beskylla varandra för otro, synd eller olydnad.”1

Därefter sade han:

”Jag brukade förklara för dem att rapporteringar där Salaf och imamerna beskyller en individ för otro är visserligen sanna, men att man måste skilja mellan en oinskränkt dom och en inskränkt dom på en individ.”2

Sedan sade han:

”Att beskylla en individ för otro är ett hot. Även om ett yttrande beljuger sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) måste man veta att talaren kan vara en ny konvertit eller uppvuxen långt borta i öknen. Liknande person ska inte beskyllas för otro för det han förnekar till dess att han får reda på sanningen. Likaså kan det handla om att han inte har fått höra dessa texter. Dessutom kan han ha hört dem utan att ha ansett dem vara autentiska eller att de har opponerats av något annat som fordrat en tolkning ehuru han har fel.”3

1Madjmû´-ul-Fatâwâ (3/229).

2Madjmû´-ul-Fatâwâ (3/230).

3Madjmû´-ul-Fatâwâ (3/230).