29. Den olyckliga kvinnan

Detta är islamiska riktlinjer till kvinnan i förhållande till hennes make och hans rättigheter. Om kvinnorna hade levt upp till dem skulle hemmen bestå av en fullkomlig lycka. Dessvärre finns det kvinnor i dag som inte känner till dessa rättigheter. Därav är det alltför vanligt med skilsmässor, misshandel och osämja.

I dag hör vi hur det finns kvinnor som försummar sin mildhet, glömmer bort sin kvinnlighet, förvandlas till tyranner och överväldigar sina svaga män. Om de ger sina män något, påminner de dem om det. Och om de ber sina män om något som de inte kan ge dem, kritiserar de dem för fattigdom och oförmåga. När han kommer hem börjar hon skälla ut honom och rynka på pannan. När han går ut är det hon som driver ut honom. Hon behagas inte av honom. Hon syns i varje dörr och fönster. Hon visar sitt ansikte, eller åtminstone något av det, för främmande män. Om hon talar med sin make berättar hon hur en annan man har gett sin fru det ena och det andra och gjort för henne det ena och det andra, hur dåligt hon har det och hur det fanns generösa män som friade till henne, men men…

När hon är hemma med sin make ser hon sig själv som en fånge. Hon parfymerar sig inte. Hon förskönar sig inte. När hennes make tittar på henne besväras han. Hennes hår är ovårdat. Hennes kläder är smutsiga. Hon är smutsig och omgiven av plagg som ett lökhuvud, men så fort hon går ut parfymerar och snyggar hon till sig. Detta är den olyckliga kvinnan som ger sitt bästa till andra och det sämsta till sin make.

När hon går till sina väninnor är hon glad och lycklig. Hon talar fint. Hon klär sig fint. Hennes tal och sällskap är inte uttråkande. Så fort hon kommer hem omvandlas hon till ett lejon. När hon pratar kommer eld ur munnen. När hon gör något är det en skandal. Hennes make upplever inget gott i henne. Detta är verkligen en olycklig kvinna. Hur vill hon bli lycklig när hon opponerar sig sin religion, förargar sin Herre och bedrövar sin make? Hon får rannsaka sig själv. Livet är kort.