29. Den kloke och umgänget II

1 – Om man inte gagnas av sitt umgänge är det bättre att sitta med en hund. Den som umgås med en dålig person går inte säker på samma sätt som man blir misstänkt om man färdas i de dåliga banorna.

2 – al-Hasan al-Basrî sade:

”Din största förlust är att du förlorar en person som alltid har något att säga dig och råda dig när du behöver honom som mest. När du förlorar honom letar du efter en annan utan att hitta någon.”

3 – Wahb sade:

”Allâh kan rädda en hel stam för en rättfärdig mans skull.”

4 – Den kloke är ålagd att söka skydd hos Allâh från ett umgänge som inte hjälper honom när han påminner sig om Allâh (ta´âlâ) och som inte påminner honom när han glömmer och när han är försumlig manar honom till att inte påminna sig.

5 – Den som har onda vänner är själv den ondaste av dem alla. På samma sätt som den gode endast umgås med de fromma umgås den usle endast med de syndiga. Om man blir tvungen att sitta med någon annan skall man sitta med människorna som besitter värdighet.

6 – ´Abdul-Wâhid bin Zayd sade:

”Sitt med de religiösa från detta livs människor och sitt inte med någon annan. Om du blir tvungen att sitta med någon annan skall du sitta med människorna som besitter värdighet. De är inte oförskämda i sina sittningar.”