Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

25 – Ty Han förmår allting. Allt behöver Honom. Allt är lätt för Honom och Han behöver ingenting:

لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ

”Ingenting är som Han – Han är den Hörande, den Seende.”1

FÖRKLARING

Allâh (´azza wa djall) sade:

إِنَّمَا أَمْرُهُ إِذَا أَرَادَ شَيْئًا أَنْ يَقُولَ لَهُ كُنْ فَيَكُونُ

”Om Han vill att något skall vara säger Han endast till det: ”Var!” – och det är.”2

Han ger liv och död, skapar och försörjer, ger och förhindrar. Han skall uppliva de döda efter att de har upphört. Det är lätt för Honom (subhânahu wa ta´âlâ). Det kostar Honom ingenting, Han besväras inte av det. Till skillnad från skapelsen som måste anstränga sig för att få saker och ting gjorda. Ibland klarar den inte ens av dem. För Allâh däremot är ingenting svårt:

مَّا خَلْقُكُمْ وَلَا بَعْثُكُمْ إِلَّا كَنَفْسٍ وَاحِدَةٍ

”Att skapa er alla och låta er uppstå på nytt är detsamma som en enda människa.”3

Allâh (subhânah) behöver ingenting. Han är inte i behov av Sin skapelse. Han (subhânah) är den Rike och Han begåvar skapelsen.

لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ البَصِيرُ

”Ingenting är som Han – Han är den Hörande, den Seende.”

Bestämt dementerar versen liknelse i förhållande till Allâh (subhânah). Ingenting liknar Honom; inga änglar, inga profeter, inga sändebud, inga troende och gudfruktiga slavar – ingenting. Däremot sade Han att Han är den Hörande, den Seende. Versens inledning avvisar Mushabbihah medan dess slut avvisar Mu´attilah. Den bevisar att Allâhs namn och egenskaper fordrar ingalunda liknelse vid skapelsen. Skapelsens hörsel och syn liknar inte Allâhs (´azza wa djall) hörsel och syn.