284. Omedelbar rengöring av orenhet

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

ash-Sharh al-Mukhtasar ´alâ Bulûgh-il-Marâm (1/226-227)

När en människa får orenhet på sig, ska hon se till att tvätta bort den snarast och därigenom slippa glömma bort den. Omedelbar rening av orenhet hörde nämligen till Profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) praxis. När ett ammande spädbarn vid ett tillfälle urinerade i hans knän, bad han genast om vatten och vätte sina kläder1. Anas bin Mâlik (radhiya Allâhu ´anh) sade:

En beduin kom in i moskén och urinerade i ett hörn. Till följd av det skällde människorna ut honom varvid Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förmenade dem. Efter att han urinerat klart befallde Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att en hink vatten hälldes över den.”2

Så fort en orenhet hamnar på dig ska du se till att avlägsna den snarast. Skjut inte upp på det till bönen, du kan glömma bort det.

I anslutning till detta säger vissa lärde att om en person straffas i graven för att ha bortkommit och slarvat med ett av bönens villkor, är det än mer möjligt att han straffas i graven om han inte bad alls. Det stämmer. Människan straffas för att inte ha bett. Den som inte ber alls är ju otrogen och utesluten ur religionen. Må Allâh skydda oss mot det!

1al-Bukhârî (5468) och Muslim (286).

2al-Bukhârî (219) och Muslim (284).