283. Slarv med urin orsakar straff i graven

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

ash-Sharh al-Mukhtasar ´alâ Bulûgh-il-Marâm (1/225-226)

Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) berättade att Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gick förbi två gravar och sade:

De straffas, men de straffas inte för något allvarligt. Jo, det är visst allvarligt. En av dem gick omkring och skvallrade medan den andre inte skyddade sig mot urin.”1

Dessutom nämnde författaren (rahimahullâh) hadither som bevisar straffet i graven. Därtill är Ahl-us-Sunnah enade om att gravar består av straff och lycksalighet. Därför ber vi Allâh skydda oss mot straffet i graven varje gång vi ber och säger:

اللَّهُمَّ إني أعوذ بك من عذاب القبر، وعذاب النار، ومن فتنة الْمَحْيَا وَالْمَمَاتِ، ومن فتنة الْمَسِيحِ الدَّجَّالِ

Allâh! Jag söker skydd hos Dig mot straffet i graven och straffet i Elden, mot livets och dödens prövning och mot Antikrists prövning.”2

Straffet i graven beror på flera orsaker. En orsak är oaktsamhet för urin. Således sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

De straffas, men de straffas inte för något allvarligt.”

Det vill säga att de straffas för något som inte är svårt att leva upp till. Det är enkelt. Till följd därav är det obligatoriskt att rena sig från urin efter torkning eller tvättning och akta ens kläder, kropp, böneplats och allt som kräver renhet för urin.

1al-Bukhârî (218) och Muslim (292).

2al-Bukhârî (1377) och Muslim (588).