28. Värdelös kvantitet

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât at-Tawdhîhiyyah ´alâ Muqaddimat-il-Fatwâ al-Hamawiyyah, sid. 57-58

Dogmen måste efterlevas. Många är numera okunniga om den och bagatelliserar den. De säger att muslimerna är muslimer och att det räcker och att man inte ska granska deras dogmer. Därtill säger de att vi splittrar människorna. Vi låter dem veta att det är inte vi som splittrar människorna. Vi kallar människorna till enighet och korrigering av dogm. Vi kallar ju inte till splittring, men vi kallar till enighet om sanningen. En dogmlös kvantitet är bara värdelös. Alltså är det obligatoriskt att vara enad, men vi älskar en stor enighet om dogmen. Vad är det för nytta av en kvantitet utan dogm? Den är värdelös. Vi vill att människorna har det bra och att de upplever vänskap. Vi vill inte att de är splittrade i den bemärkelse att var och en gör och tror bäst de vill i tro om att folk fritt får välja sin dogm. Vem säger att folk fritt får välja sin dogm? Om det har varit sådär skulle Allâh inte sänt sändebud eller uppenbarat skrifter. I så fall kunde alla ta friheten att vada i villfarelse. Faktum är att människorna är befallda att dyrka Allâh allena. Det är frihet. Frihet handlar om att dyrka Allâh allena, slaveri handlar om att dyrka andra än Allâh. Imâm Ibn-ul-Qayyim sade:

De flydde från slaveriet som de skapades för

och prövades istället med jagets och Satans slaveri1

Det slaveri som de skapades för handlar om att dyrka Allâh allena. Det slaveriet består av människornas rättfärdighet, räddning och godhet. När de flyr det slaveriet hamnar de i Satans och jagets slaveri, vilket är ingenting annat än förnedring och förödmjukelse. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَمَا خَلَقْتُ الْجِنَّ وَالْإِنسَ إِلَّا لِيَعْبُدُونِ

”Jag har skapat de djinnerna och människorna enbart för att de skall dyrka Mig.”2

نَبِّئْ عِبَادِي أَنِّي أَنَا الْغَفُورُ الرَّحِيمُ وَ أَنَّ عَذَابِي هُوَ الْعَذَابُ الأَلِيمَ

”Säg till Mina slavar att Jag sannerligen är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet – och att Mitt straff är det svåraste lidandet.”3

1an-Nûniyyah (2/466).

251:56

315:49-50