28. Vad säger ni om att trosrelaterade böcker är motbjudande?

Fråga 27: Jag läste en bok vid namnet ”Manhadj-ul-Anbiyâ’ fîd-Da´wah ilâ Allâh” av Muhammad Surûr bin Nâyif Zayn-ul-´Âbidîn vari han säger:

”Jag tittade i de trosrelaterade böckerna och såg att de inte är skrivna på vår tid. De hade lösningen på den tidens problem. Idag finns det problem som behöver nya lösningar. Därav är sättet i de gamla böckerna inte sällan motbjudande. Ty de består av texter och domar. Således har de flesta ungdomarna vänt dem ryggen och avstått från dem.”1

Vad säger ni om det?

Svar: Det finns folk som lockar från undervisningar i dessa böcker och Salafs böcker. De lockar från imamernas verk. De vill istället få ungdomarna att läsa deras böcker, deras okunniga jämlikars böcker och de vilsna propagandisternas böcker. Den här person hör till villfarelsens propagandister. Vi är ålagda att akta oss för hans bok och varna för honom.

Jag kan berätta för er att Shaykh Muhammad Amân al-Djâmî har spelat in ett helt kassettband om den här frasen:

”Därav är sättet i de gamla böckerna inte sällan motbjudande. Ty de består av texter och domar.”

Han har avvisat den ordentligt. Leta rätt på det kassettbandet och sprid det bland muslimerna så att de kan akta sig för denna vidrighet och ondska som kommer till de muslimska länderna. Det kassettbandet är mycket värdefullt. Må Allâh belöna vår Shaykh Muhammad Amân al-Djâmî väl och stödja islam och muslimerna med honom2.

Varför hämtar vi våra tankesätt från utlandet? Varför hämtar vi dessa tankesätt från Muhammad Surûr Zayn-ul-´Âbidîn i London eller andra för den delen?

Varför refererar vi inte till Salafs böcker och böcker som är skrivna av monoteisternas lärda? Varför refererar vi till böcker som är skrivna av författare eller intellektuella vilkas agendor och kunskapsnivåer är okända?

Den här mannen benämnd Muhammad Surûr vilseleder ungdomarna med sitt uttalande och distraherar dem från de korrekta trosrelaterade böckerna och Salafs böcker. Han vilseleder dem till nya tankesätt och nya böcker som bär på tvetydiga ideologier. Enligt Muhammad Surûr är det texterna och domarna som utgör problemet i de trosrelaterade böckerna; böcker som citerar Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Han vill ha den och den personens ideologier. Han vill inte ha texter och domar. Akta er för dessa falska konspirationer som är ute efter att distrahera våra ungdomar från Salafs böcker.

Lov och pris tillkommer Allâh för att Salaf har lämnat efter sig tillräckligt med böcker som behandlar trosläran och kallet. Till skillnad ifrån den här författarens ord så är de inte alls motbjudande. De är kunskapsenliga och har sina källor i Qur’ânen och Sunnah. Utöver Qur’ânen, som lögnen inte kan nalkas på något som helst sätt, finns böcker som al-Bukhârîs ”as-Sahîh”, Muslims ”as-Sahîh” och andra Hadîth-böcker. Därtill finns Sunnah-böckerna som Ibn Abî ´Âsims ”as-Sunnah”, al-Âdjurrîs ”ash-Sharî´ah”, ´Abdullâh bin Imâm Ahmads ”as-Sunnah”, Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyahs böcker, hans elev Ibn-ul-Qayyims böcker och Shaykh-ul-Islâm och reformator Muhammad bin ´Abdil-Wahhâbs böcker – håll er till dessa böcker!

Endast en blind person säger att Qur’ânen, Sunnah och de erkända lärdas ord är motbjudande. Poeten sade:

Måhända ögat inte ser solskenet på grund av ögoninflammation

måhända munnen inte känner av vattnet på grund av sjukdom

Trosläran accepteras endast från Qur’ânen och Sunnah, inte från individernas ideologier.

1Manhadj-ul-Anbiyâ’ fîd-Da´wah ilâ Allâh, sid. 8.

Den här mannens avvikande ideologi avslöjades i hans skrifter och fientlighet till Ahl-us-Sunnah i Saudiarabien. Det enda vi har sett är det som han själv har skrivit. Härmed lyder exempel på det:

1 – Hans hat mot trosrelaterade böcker, vilket framgår i den omnämnda frågan.

2 – Han har Khawâridjs lära när han gör Takfîr på makthavarna och medborgarna för deras synder. Beträffande makthavarna, så är hans artiklar i hans tidskrift ”as-Sunnah” fulla av det. Och vad beträffar medborgarna, så anser han att Lûts (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) samfund inte hade gagnats av tron på Allâh om de inte hade slutat praktisera sina vidriga synder. Han sade:

”Det är inte konstigt att homosexualiteten var den viktigaste uppgiften i Lûts (´alayhis-salâm) kall. Deras eventuella mottagande av tron på Allâh och förkastelse av avguderiet hade varit betydelselösa om de inte hade slutat med sina omänskliga vanor som de var ense om.” (Manhadj-ul-Anbiyâ’ fîd-Da´wah ilâ Allâh, sid. 158)

Oinskränkt gör han Takfîr för grava synder ehuru handlaren inte anser att handlingen är lovlig.

3 – Hans fientlighet mot Ahl-us-Sunnah Salafiyyûn. Härmed skall du få läsa hur han gäckar, förtalar och fäller Salafiyyahs lärda i Saudiarabien och i synnerhet kommittén Kibâr-ul-´Ulamâ’. Han sade under rubriken ”al-Musâ´dât ar-Rasmiyyah”:

”En annan grupp tar statliga bidrag och knyter sina positioner med sina herrars positioner… När herrarna skall ta hjälp av amerikanarna ser slavarna snabbt till att samla ihop bevisen som tillåter den handlingen och fördömer alla som tycker annorlunda. När herrarna är oense med Iran ser slavarna snabbt till att nämna Râfidhahs vidrighet… Och när tvisten är över blir slavarna tysta och slutar dela ut böckerna som de har fått. Den här målgruppen ljuger… spionerar… tar beslut… och gör allt som deras herrar befaller dem. Dessa människor är få och lov och pris tillkommer Allâh. De har obehörigt smusslat in sig i kallet och den islamiska aktiviteten. De är avslöjade ehuru de har långa skägg och korta kläder och påstår att de försvarar Sunnah. Den här målgruppen skadar inte det islamiska kallet. Hyckleriet är gammalt. Bröder! Låt er inte luras av det skenbara. Detta sällskap av lärda är bildat av orättfärdiga människor. Den ädle Shaykhens uppgift är densamma som den högt uppsatte polismästarens uppgift.” (Tidskriften ”as-Sunnah”, utgåva 23, Dhûl-Hidjdjah 1412, sid. 29-30)

Det är klart och tydligt att den andra gruppen som han syftar på är Saudiarabiens lärda medan herrarna är Saudiarabiens makthavare. Det bestyrks av hans ord:

”När herrarna skall ta hjälp av amerikanarna ser slavarna snabbt till att samla…”

Han syftar på Gulfkriget. Slavarna som han talar om är våra lärda – må Allâh ge honom det han förtjänar. Likaså anklagar han dem för hyckleri.

Han sade också under rubriken ”al-Mustabiddûn wal-´Abîd”:

”Dagens slaveri är uppbyggt av klasser i form av en pyramid:

Den första klassen: På tronen sitter USA:s president George Bush och imorgon kan det vara Clinton.

Den andra klassen: Ledarna i arabvärlden. De tror att deras gagn och skada ligger i Bushs hand.”

Hur vet han det? Har han öppnat deras hjärtan? Har de sagt så?

سُبْحَانَكَ هَذَا بُهْتَانٌ عَظِيمٌ

”Fri är Du från brister – detta är avskyvärt förtal!” (24:16)

Han fortsätter med sin artikel och säger:

”Det är därför som de vallfärdar till honom och skänker honom eder och offergåvor.”

Detta bevisar att han gör Takfîr på alla makthavare. Han fortsätter med sin artikel och säger:

”Den tredje kategorin: De arabiska ledarnas följe bland ministrar, viceministrar, generaler och rådgivare. Dessa hycklar inför sina ledare och förskönar skamlöst och ovärdigt allt falskt för dem.

Den fjärde, femte och sjätte kategorin: Högt uppsatta tjänstemän hos ministrarna.

Förr brukade slaveriet vara enkelt; slaven hade en direkt ägare. Nu är slaveriet komplicerat. Och jag slutar aldrig förvåna mig över dem som talar om Tawhîd och är slavar till slavarna som är slavar till slavarna som är slavar till slavarna som är slavar till slavarna vilkas herre är en kristen man.”

Vilka lärda talar om Tawhîd? Är det inte Saudiarabiens lärda såsom Ibn Bâz, Ibn ´Uthaymîn, Sâlih al-Luhaydân, Sâlih al-Fawzân och deras bröder från de stora lärda? Idag finns det alltså människor som anklagar dem för att vara ledarnas slavar och på så sätt även Bushs slavar. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade rätt när han sade:

”Om du inte skäms så får du göra vad du vill.” (al-Bukhârî (3296))

Han är även motsägelsefull. Han förbjuder bistånd från de otrogna vid nödfall medan han själv söker skydd hos dem och bor i deras land och under deras beskydd. Vad är skillnaden mellan USA:s otrogna och Londons otrogna som han bor bland och döms av utan nöd?

أَكُفَّارُكُمْ خَيْرٌ مِّنْ أُوْلَئِكُمْ أَمْ لَكُم بَرَاءةٌ فِي الزُّبُرِ

”Är då de era otrogna bättre än de där, eller har [äldre tiders] böcker med nedtecknad gudomlig visdom förklarat er oskyldiga?” (54:43)

Skäms han inte för sitt agerande? Eller hamnar han under sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

”Om du inte skäms så får du göra vad du vill.”?

Man skall inte kasta sten i glashus.

2Kassettbandet heter ”Laysa min an-Nasîhati fî Shayy’”. Shaykh Muhammad Amân al-Djâmî (rahimahullâh) sade bland annat:

”Den sista frasen ”Således har de flesta ungdomarna vänt dem ryggen och avstått från dem” är en lögn som påminner om Ibn Batûtahs lögn om Ibn Taymiyyah som han aldrig hade sett. Ibn Batûtah hävdade att han kom till Bagdad och såg hur Ibn Taymiyyah gick nedför predikstolen sägandes:

”Min Herre stiger ned liksom denna min nedstigning.”

Allâh lät de lärda bevisa sagans lögn ur ett historiskt perspektiv. Bahdjah al-Baytâr fastställde i sin bok ”Hayâtu Shaykh-il-Islâm” att Ibn Batûtah och Ibn Taymiyyah har aldrig träffats och att Ibn Batûtah har inte ens sett Ibn Taymiyyah. När Ibn Batûtah kom till Bagdad satt Ibn Taymiyyah i fängelset vari han också dog. Den lögnen för endast författare vidare.

Dagens lögn behöver likvideras och avvisas till försvar av trosläran. Muhammad Surûr är inte berättigad till att avgöra ifall den muslimska ungdomen dras till eller från trosläran. Han är inte lärd. Han studerar inte trosläran. Han lär inte ut trosläran. Hur skall han avgöra? Och med hjälp av vad? Det är en simpel lögn.

Ni har hört den vaksamme Muhammad Surûr fördöma sina grannar Hizb-ut-Tahrîr. Om inte våra böcker är tillräckligt bra för honom, kan han väl själv skriva en attraktiv och ny bok inom Tawhîd som ungdomarna dras till. Har han gjort det? Om han hade varit en student skulle han gjort det. Men det verkar som att mannen – och Allâh vet bättre – hyser agg mot Salafiyyah och Salafiyyûn.

Muhammad Surûr! Vad kallar du till? Profeterna besvärades därför att de kallade till Tawhîd och islam. Vad kallar du till? Var är trosläran som du kallar till? Du är bara en opponent som tävlar mot makthavarna om makten. När du insåg att du inte har någon chans började du förtala, förbanna och göra Takfîr. Är det ett kall? Är det islam? Du säger att du och dina jämlikar kallar till Allâhs religion. Ett kall till Allâhs religion är ett kall till Hans religion, trosläran och domarna. Har du gjort något av det? Nej.”