28. Profetens kall till otrogna kungar och kejsare

´Allâmah Rabî´ bin Hâdî al-Madkhalî

Manhadj-ul-Anbiyâ’ fîd-Da´wah ilâ Allâh, sid. 65-66

2 – Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) skickade sina kallare, lärare, domare och ledare till olika kungar och stormän för att kalla dem till Tawhîd. Anas (radhiya Allâhu ´anh), Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) betjänt, sade:

”Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) skickade brev till Khusrov, kejsaren, Negus och andra stormän. I breven kallade han dem till Tawhîd. Det var dock inte den Negus som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad begravningsbönen för.”1

Det klargörs ytterligare i profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brev till kejsaren i vilket han kallade honom till Tawhîd:

بسم الله الرحمن الرحيم

I Allâhs, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn

Från Allâhs slav och sändebud Muhammad till Roms storman Herakleios. Fred skall vara med den som följer vägledningen!

Jag kallar dig med islams kall; konvertera till islam och du kommer att förskonas. Och Allâh kommer att belöna dig dubbelt. Men om du vänder ryggen kommer du att få böndernas2 synder.

قُلْ يَا أَهْلَ الْكِتَابِ تَعَالَوْاْ إِلَى كَلَمَةٍ سَوَاء بَيْنَنَا وَبَيْنَكُمْ أَلاَّ نَعْبُدَ إِلاَّ اللّهَ وَلاَ نُشْرِكَ بِهِ شَيْئًا وَلاَ يَتَّخِذَ بَعْضُنَا بَعْضاً أَرْبَابًا مِّن دُونِ اللّهِ فَإِن تَوَلَّوْاْ فَقُولُواْ اشْهَدُواْ بِأَنَّا مُسْلِمُونَ

”Säg: ”Bokens folk! Låt oss samlas kring en regel, gemensam för oss och för er – att vi inte skall dyrka någon utom Allâh och inte avguda någon med Allâh och inte erkänna andra människor som våra herrar och beskyddare i Allâhs ställe.” Och säg, om de vänder er ryggen: ”Vittna då, att det är vi som är muslimer.”34

När det profetiska brevet hade nått Herakleios skickade han bud efter Abû Sufyân bin Harb som befann sig i en karavan från Quraysh. Just då hade de vapenvila med profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och vistades i Levanten i handelssyfte. Några av Herakleios frågor till Abû Sufyân var:

”Vad befaller han er?” Abû Sufyân svarade: ”Han säger att vi ska dyrka Allâh allena och inte avguda någon med Honom, lämna det våra fäder säger, be, vara ärliga och kyska och knyta släktband.”5

1Muslim (1397), at-Tirmidhî (2716) och Ahmad (3/336).

2Det vill säga hans svaga och andra kuvade följare. Ty han skulle bli orsaken till deras fortsatta avguderi. Det är Allâhs rättvisa att han låter ledare ansvara för sina medborgares avvikelse från och bekämpning av sanningen. Han (ta´âlâ) sade:

لِيَحْمِلُواْ أَوْزَارَهُمْ كَامِلَةً يَوْمَ الْقِيَامَةِ وَمِنْ أَوْزَارِ الَّذِينَ يُضِلُّونَهُم بِغَيْرِ عِلْمٍ أَلاَ سَاء مَا يَزِرُونَ

”Därför skall de på Uppståndelsens dag bära hela bördan av sin egen skuld och [därtill] en del av den börda de okunniga [bär] som de hade vilselett – det är sannerligen en tung börda som de måste bära!” (16:25)

Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som kallar till vägledningen belönas för den och för den som handlar utmed den efter honom utan att någons belöning reduceras. Och den som kallar till villfarelsen straffas för den och för den som handlar utmed den efter honom utan att någons straff reduceras.” (Muslim (1017))

33:64

4al-Bukhârî (7) och Ahmad (1/262).

5al-Bukhârî (6).