28. Lamm till bröllop

3 – Ett lamm ska slaktas. Den som har det bra ställt får slakta fler. Anas (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Då ´Abdur-Rahmân bin ´Awf hade flyttat till Madînah förbrödrade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) honom med Sa´d bin ar-Rabî´ al-Ansârî. Sa´d tog med honom till sig och bjöd honom på mat som de båda åt av. Sedan sade Sa´d till honom: ”Broder! Jag är den rikaste i Madînah1. Ta hälften av min egendom2. Jag har också två fruar och du är min broder för Allâhs sak och saknar fru. Titta vem av dem du gillar bäst och nämn henne för mig så att jag kan skilja mig från henne. När hennes vänteperiod är över får du gifta dig med henne.” ´Abdur-Rahmân sade: ”Vid Allâh! Nej! Må Allâh välsigna din familj och din egendom. Visa mig bara var marknaden ligger.” De visade honom marknaden varefter han började göra affärer och vinster och kom sedermera hem med färskost och smör. Efter ett tag dök han upp med spår av saffran på kroppen. ”Vad är det med dig?” sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Han sade: ”Allâhs sändebud! Jag har gift mig med en kvinna från Hjälparna.” Han frågade: ”Vad gav du henne i brudgåva?” Han svarade: ”Guld värt fem silvermynt.” Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Må Allâh välsigna dig. Ha bröllop om det så vore med ett lamm.” ´Abdur-Rahmân sade: ”Det kändes som att jag skulle hitta guld eller silver under varje sten jag lyfte.” Efter hans död ärvde alla hans kvinnor 100.000 guldmynt var.”3

Anas sade också:

”Jag har inte sett Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bjuda på sina kvinnors bröllop som han bjöd på Zaynabs bröllop. Han slaktade ett lamm och bjöd dem på bröd och kött tills de lämnade maten.”4

1I en annan rapportering står det:

”Jag är den rikaste av Hjälparna.”

2I en annan rapportering står det:

”Kom till min trädgård och ta hälften av den.”

3al-Bukhârî (4/232), an-Nasâ’î (2/93), Ibn Sa´d (3/2/77), al-Bayhaqî (7/258), Ahmad (3/165) och Abûl-Hasan at-Tûsî i ”al-Mukhtasar” (1/110/1).

4al-Bukhârî (7/192), Muslim (4/149), Abû Dâwûd (2/137), Ibn Mâdjah (1/590) och Ahmad (3/98).