28. Bevis för att jämmer är förbjuden

´Abdullâh bin Mas´ûd (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som slår sig på kinderna, river sönder kläderna och uttalar sig som på den förislamiska tiden, tillhör inte oss.”1

Abû Burdah berättade att Abû Mûsâ hade så ont att han förlorade medvetandet. Under tiden hade han sitt huvud i en av sina kvinnors knän. Kvinnan började skrika, men han klarade inte av att säga åt henne. När han återfick medvetandet sade han:

”Jag avsvär mig det som Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) avsvor sig. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tar avstånd från den kvinna som höjer sin röst i samband med olyckor, rakar av sitt hår och river sönder sina kläder.”2

Umm ´Atiyyah (radhiya Allâhu ´anhâ) sade:

”När vi skulle lova Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) trohetseden, krävde han att vi inte jämrar oss. Endast fem kvinnor bland oss levde upp till det: Umm Sulaym, Umm-ul-´Alâ’, Abû Saburahs dotter och Mu´âdhs kvinna och två andra kvinnor, eller Mu´âdhs kvinna och en till.”3

Abû Mâlik al-Ash´arî (radhiya Allâhu ´anh) berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”I mitt samfund finns det fyra saker från den förislamiska tiden som de inte kommer att överge; skryt över stamträd, förtal av bakgrund, tillskrivning av regn till stjärnor och jämmer.”4

Muslim rapporterade att Abû Mâlik al-Ash´arî berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”En kvinna som jämrar sig och inte ångrar sig innan döden, kommer att återuppstå på Domedagen iklädd kläder av beck och klänning av skabb.”5

I Djâbirs hadîth om Ibrâhîm, profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) son, nämndes det att människorna sade till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Förbjöd du inte gråt?” Då sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Nej. Jag förbjöd de två dumma och syndiga ljuden; ett ljud i samband med olycka, sårning av ansikte och rivning av kläder, och Satans sång.”6

1al-Bukhârî (1232) och Muslim (165).

2al-Bukhârî (1296) och Muslim (104).

3al-Bukhârî (1306) och Muslim (936).

4Muslim (934).

5Muslim (934).

6at-Tirmidhî (1005). Autentisk enligt al-Albânî i ”Sahîh-ul-Djâmi´” (5194).