Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

Taqrîb-ut-Tadmuriyyah, s. 134-135

3 – Att de förnekar såväl bekräftelse som dementi fordrar dementerade motsatser, vilket är omöjligt. Två motsatser kan varken enas eller hävas. En motsats måste alltså vara kvar. Utifrån deras rationalitet liknas Allâh vid omöjligheter, ty i praktiken är det omöjligt att en sak är varken befintlig eller obefintlig, levande eller död. Inte nog med att denna beskrivning av Allâh är orimlig – den är också en konkret hädelse mot det som sändebuden förkunnade.

Måhända invänder de med att dementi av motsatser är omöjlig i förhållande till sådant som är föremål för motsatser, till skillnad från sådant som inte är föremål för motsatser, däribland livlösa ting som varken kan beskrivas med hörsel eller dövhet, varför det är visst möjligt att dementera båda motsatserna i relation till Honom. Alltså är Han varken hörande eller döv.

Den invändningen avvisas på fyra sätt:

1 – Det stämmer inte alls att både befintlighet och obefintlighet kan dementeras. Alla kloka människor är enade om att de båda är föremål för bejakelse eller nekelse. Om en av dem är obefintlig, är den andra befintlig. Om man säger att Han inte är befintlig, betyder det att Han är obefintlig. Och om man säger att Han inte är obefintlig, betyder det att Han är befintlig. Det går alltså inte att dementera dem båda eller att bekräfta dem båda.

2 – Deras teori att det livlösa kan varken beskrivas med exempelvis liv eller död, blindhet eller syn, hörsel eller dövhet, är dels endast en term som inte förändrar någon realia, dels avvisad av faktum att det livlösa faktiskt kan leva. Det är bekräftat att Allâh omvandlade Mûsâs käpp till en orm som slukade magikernas verk. Dessutom sade Allâh (ta´âlâ) att det livlösa är dött:

وَالَّذِينَ يَدْعُونَ مِن دُونِ اللّهِ لاَ يَخْلُقُونَ شَيْئًا وَهُمْ يُخْلَقُونَ أَمْواتٌ غَيْرُ أَحْيَاء وَمَا يَشْعُرُونَ أَيَّانَ يُبْعَثُونَ

”De som de anropar vid sidan av Allâh skapar ingenting – de är ju själva skapade. Döda, livlösa, vet de inte när de skall uppväckas till liv.”1

Han sade också att på Domedagen kommer jorden att berätta om all godhet och ondska som ägt rum på den. Det fordrar att den hörde vad som sades och såg vad som gjordes.

3 – Det som är föremål för att beskrivas med fullkomlighet är bättre än det som inte är föremål för att beskrivas med fullkomlighet. Det som är föremål för kunskap, förmåga, hörsel och syn, ehuru det saknar de egenskaperna, är bättre än det som inte är föremål för dem. Att ni säger att Herren inte är föremål för dem fordrar att Han är nedrigare än den människa som är föremål för dem, ty ni liknar Honom vid livlösa ting som inte är föremål för dem.

4 – Om det är omöjligt att dementera befintlighet och obefintlighet, är det än värre att dementera någots föremål för dem båda. När de säger att Herren inte är föremål för att beskrivas med befintlighet eller obefintlighet, fordrar det att Han liknas vid den största omöjligheten.