27. Glupskhetens skada

151 – ´Abdullâh bin Salâm träffade Ka´b-ul-Ahbâr hos ´Umar bin al-Khattâb som sade:

”Ka´b! Vilka är kunskapens herrar?” Han sade: ”De som lever som de lär.” Han frågade: ”Vad får kunskapen försvinna från de lärdas hjärtan efter att de har memorerat den och lärt sig den?” Han svarade: ”Glupskhet, onda själar och att de ber folk om tjänster.” Han sade: ”Du har rätt.”

152 – Sa´d bin Abî Waqqâs sade till sin son:

”Käre son! Om du vill söka rikedom skall du även söka belåtenheten med den. Belåtenheten är egendom som inte försvinner. Jag varnar dig för glupskheten. Glupskheten är en närvarande fattigdom. Tappa hoppet om vad som finns i människornas händer. Det finns inget som du tappar hoppet om utan att Allâh räddar dig från att vara i behov av det.”

153 – Abû Ayyûb sade:

”En man kom till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och sade: ”Allâhs sändebud! Lär mig och gör det kortfattat.” Han sade: ”När du skall be ber du som om det vore en sista bön. Tala inte på ett sätt så att du sedan måste ursäkta dig och tappa hoppet om vad människorna äger.”1

154 – Det rapporteras hur en makthavare skickade något till ´Abdur-Rahmân al-A´radj som skickade tillbaka det. Makthavaren sade till honom:

”Varför avslog du vår gåva när jag har fått reda på att du är den fattigaste i landet?” Han svarade: ”Det stämmer inte. Hur skall jag vara fattig när jag har två egendomar som jag lever på?” Han frågade: ”Vilka då?” Han sade: ”Den första är min belåtenhet med det som jag har fått och den andra är min hopplöshet om vad andra har fått.”

1Ibn Mâdjah (4171).